Krisutsikter hösten 2022 – djup lågkonjunktur eller bula på vägen?

Hushållen är mer pessimistiska om utsikterna för den egna ekonomin än de varit på mer än 20 år, inflationen är rekordhög och fortsätter stiga, elpriserna slår genom taket och industriföretagen fortsätter att ha svårt att få tag i insatsvaror i sin produktion. Samtidigt pågår ett storkrig i hjärtat av Europa som inte ser ut att få något slut. I det här läget kan osäkerheten om framtiden verka överväldigande och ohanterlig. Hur bör man förhålla sig till detta och vad vet vi och vad kan vi förvänta oss av utvecklingen på kort och medellång sikt?

Innan kriget i Ukraina bröt ut i februari räknade de flesta bedömare med att den ekonomiska återhämtningen skulle fortsätta även under 2022 för att sedan plana ut. Störningarna i de globala försörjningskedjorna i spåren av pandemin uppfattades som ett övergående fenomen. Motsvarande gällde svårigheterna att möta efterfrågan på varor och tjänster när återhämtningen tog fart. Därmed förväntades även den ökade inflationen att dämpas och så småningom börja vika ner igen. Rysslands anfallskrig mot Ukraina har kommit att kullkasta allt detta med resultatet att osäkerheten om framtiden har ökat betydligt.

Kriget har fått priserna på el, bränsle, livsmedel och insatsvaror i industrin att raka i höjden. Resultatet är den högsta inflationstakten på över 30 år i Sverige och omvärlden. Det medför stigande räntor, sjunkande tillgångspriser och att hushållens köpkraft urholkas. Därför varnar olika prognosinstitut för att vi nu går in i en lågkonjunktur, eller i alla fall en period med lägre tillväxt. Konsensus förefaller vara att utmaningarna toppar under vintern och att läget sedan successivt förbättras, men att tillväxten förblir låg under hela 2023. Förutsättningarna är att inflationen faller tillbaka under våren, försörjningsproblematiken minskar och att sysselsättningen bara påverkas i mindre grad.

Det kan vara intressant att ta fasta på att för varje ny prognos som släppts sedan i våras har de ekonomiska utsikterna förvärrats. Samtidigt framhävs att utvecklingen framåt är väldigt svårbedömd. Det går med andra ord inte att utesluta att utsikterna kommer att försämras ytterligare längre fram. Det kan handla om att problemen biter sig fast och tillväxten faller betydligt mer än förväntat med potentiellt sett stora konsekvenser för hela samhället. Omvänt går det heller inte att utesluta att de nuvarande utsikterna är alltför pessimistiska, vilket det till exempel fanns flera exempel på under pandemihösten 2020. Vi ska försöka reda ut möjligheterna här under.

Utsikter för energipriser och elförsörjning

Redan innan kriget minskade leveranserna av rysk gas till Europa med stigande energipriser som följd. Läget blev sedan akut när de säkerhetspolitiska spänningarna mellan Ryssland och EU mångdubblades efter invasionen i slutet av februari. Ryssland har därefter successivt minskat gasleveranserna till EU till historiskt låga nivåer. Mycket tyder nu på att de helt kan utebli under den kommande vintern. För att kompensera för detta har många EU-länder skruvat upp importen av gas från andra producenter och fyllt på sina lager, men till betydligt högre priser än tidigare. Samtidigt har många EU-länder självmant dragit ner på importen av olja från Ryssland, vilket också ger dyrare bränsle och energikostnader.

Utmaningen är att de höga priserna på gas smittar av sig på energipriserna i stort. Det beror framför allt på att elpriserna inom EU bestäms på marginalen efter vad som behövs för att täcka efterfrågan. Det vill säga den dyraste produktionen, som naturgaseldade kraftverk i nuläget står för. Eftersom i stort sett all ekonomisk aktivitet i samhället och särskilt industritillverkning och livsmedelproduktion är beroende av billig och tillförlitlig energi har en lång rad produkter blivit dyrare att framställa. När energikostnaderna ökar tillräckligt mycket, och över en längre period, blir många producenter tvungna att höja sina priser och skicka räkningen vidare till kunder och konsumenter för inte gå med förlust. Detta ger i förlängningen stigande konsumentpriser på en lång rad varor och tjänster, och även sådana som kanske bara indirekt påverkas av de ökade energipriserna. Resultatet är att vi som konsumenter får mindre för våra pengar, vilket i detta fall är det samma som ökad inflation.

Problemet är att det på kort sikt inte är möjligt att få ner priserna på energi i Europa så länge naturgasen förblir dyr. Anledningen är att flera EU-länder, och däribland Sveriges viktigaste samhandelspartner Tyskland, har gjort sig energipolitiskt sårbara genom att på ett avgörande sätt förlita på gaskraft som ett led i omställningen från fossila bränslen till förnyelsebara energikällor. Tyskland har dessutom gjort sig extra sårbart genom att landet har varit mitt i en snabb nedläggning av kärnkraften. I ett svenskt perspektiv har Skåne och södra Sverige drabbats särskilt hårt av den nuvarande energikrisen eftersom det lokalt saknas tillräckligt med stabil elproduktion och att vi därför är beroende av den gemensamma europeiska elmarknaden, där Tyskland ligger geografiskt nära, för att täcka behoven här.

Nyckeln till billigare el, stabilare priser och högre tillväxt ligger därför mycket i hur Tyskland, i samarbete med andra EU-länder, hanterar den uppkomna situationen både på kort och lång sikt. Om inget dramatiskt förändras i närtid är det svårt att föreställa sig annat än att priset på el och energi förblir högt eller ökar ännu mer till vintern. Under de närmaste åren är det emellertid sannolikt att priserna över tid sjunker tillbaka något eftersom höga priser generellt sett stimulerar till ökade investeringar i kraftproduktion och utvinning av energiråvaror samt satsningar på energieffektivisering. En ökad politisk vilja att skynda på omställningen mot fossilfria energikällor för att hantera krisen pekar i samma riktning. Samtidigt kan det förväntas att efterfrågan på energi stagnerar eller minskar när hushåll och företag tvingas dra ner på konsumtionen i den kommande lågkonjunkturen, vilket också tillfälligt kan förväntas påverka prisbilden.

I ett längre tidsperspektiv är den stora utmaningen att det inte finns någon snabb eller enkel lösning på de brister som finns i det nuvarande europeiska energisystemet. Även om det skulle fattas beslut om stora investeringar idag kommer risken för periodvis höga priser och osäker tillgång på energi att kvarstå in på 2030-talet. Därmed finns även risk för ett scenario där den ekonomiska tillväxten i Sverige och Europa förblir låg eller ryckig långt fram i tiden med den kommande lågkonjunkturen som startpunkt. Det skulle i så fall till viss del likna utvecklingen i stora delar av västvärlden under oljekrisen på 1970-talet då inflationen och arbetslösheten var hög, och tillväxten låg. Händelseutvecklingen internt i Ryssland och viljan i Europa att fortsätta låta sig vara beroende av rysk gas blir lite av en joker i sammanhanget. Ett regimskifte i Moskva med en förändring av styret i mer fredlig riktning är ett scenario som i varje fall teoretiskt sett skulle kunna återställa något av de tidigare relationerna, och därmed importen av gas och olja.

Störningar i försörjningskedjorna

Kriget i Ukraina har medfört ökade störningar i de globala försörjningskedjorna. Konsekvensen är att företag i Sverige och i andra länder inte kan få tag i nödvändiga insatsvaror till sin produktion, att leveranstiderna ökat väsentligt eller att priserna på dem stigit kraftigt. Det gäller inte minst spannmål och energiråvaror där tillgången har minskat eller varierat och priserna stigit kraftigt som direkt följd av kriget.

Men störningarna beror också på annat, och då framför allt olika kvardröjande effekter av Coronapandemin. Medan det mesta av världen har lärt sig leva med Coronaviruset fortsätter nedstängningarna av städer och regioner i Kina så snart ny smittspridning upptäcks. I början av september befann sig över 300 miljoner kineser i något som kan liknas vid husarrest. Konsekvensen är att fabriker står stilla och att leveranser försenas med effekter för hela den globala ekonomin genom minskad tillgång och högre priser på olika varor. Detta visar sig inte bara här och nu, utan kan i vissa fall resultera i flaskhalsar i de globala värdekedjorna som fortplantar sig flera år fram i tiden.

Samtidigt förmår en del företag i Sverige och Europa ännu inte att fullt ut möta den ökade efterfrågan som uppstod i samband med den snabba återhämtningen under 2021. Det gäller till exempel delar av transportnäringen och hotell- och restaurangnäringen som drabbades hårt i inledningen av pandemin, och som efterföljande har haft svårt att locka tillbaka personal när konkurrensen om arbetskraft åter ökade. Dessa pandemirelaterade störningar och flaskhalsar bidrar fortsatt till ett begränsat utbud och i flera fall högre priser och därmed i förlängningen till en högre inflation än tidigare. Det blir med andra ord lite som lök på laxen i det nuvarande läget med mycket höga energipriser.

Riksbanken och Konjunkturinstitutet bedömer att dessa utbudsstörningar kommer att avta under 2023. Men det är svårt att se hur utsikterna skulle kunna förbättras väsentligt i det korta perspektivet, det vill säga under den kommande vintern. Det skulle i fall kräva ett snabbt slut på kriget i Ukraina och en snar omläggning av Kinas pandemipolitik.

Arbetslöshet och sysselsättning

Trots ökad inflation och försämrade ekonomiska utsikter har arbetsmarknaden ännu bara påverkats marginellt i Sverige och Helsingborg. Anledningen är en fortsatt brist på kompetens inom flera delar av näringslivet till följd av att efterfrågan på arbetskraft har ökat kraftigt under pandemiåterhämtningen. Det finns även en kompetensutmaning inom välfärden, och specifikt i vård och omsorg på grund av en ökad andel äldre i befolkningen, som förväntas accelerera under kommande år. Enligt SKR skulle 80 procent av alla som kommer upp i arbetsför ålder fram till 2030 behöva arbeta i välfärden för att klara de förväntade behoven, allt annat lika. Detta trots att bara 25 procent idag jobbar inom välfärdsyrken. Motsvarande utmaningar ses även i många andra europeiska länder. Till exempel har utvecklingen gått så långt i Danmark att det talas om en rekryteringskris i hela landet på tvärs av branscher.

Det är ofrånkomligt att lågkonjunkturen kommer att få konsekvenser för arbetsmarknaden. Men utgångsläget med brist på kompetens och ökande behov har utan tvekan en dämpande effekt. Förväntningarna är att arbetslösheten kommer att stiga gradvis men mera måttligt under 2023, och att sysselsättningen samtidigt planar ut. Det kan vidare förväntas att vissa branscher drabbas hårdare än andra när räntorna stiger och hushållens konsumtionsutrymme minskar till följd av den ökade inflationen. Det gäller inte minst sällanköpshandeln, resenäringen, hotell- och restaurangbranschen, hushållsnära tjänster samt byggbranschen. Därför är det rimligt att tro att arbetslösheten även kommer att öka mer här än i andra branscher och näringar.

På lite längre sikt, från 2024 och framåt, är bedömningen att arbetslösheten börjar vända ner igen och att bristen på arbetskraft åter gör sig påmind. Det avgörande blir då hur mycket och hur snabbt energipriserna och de pandemirelaterade utbudsstörningarna faller tillbaka igen.

Påverkan på platsen Helsingborg

Hur påverkas då platsen Helsingborg i allt detta? Det är givetvis svårt att veta precis. Men av allt att döma kommer arbetslösheten att öka när vi nu går in i en lågkonjunktur, och troligen mer här än på många andra håll i landet. Detta beror främst på tre faktorer. Den ena är att handeln utgör en större andel av näringslivet i Helsingborg än i de flesta jämförbara städer, och att handeln är en av de näringar som förväntas drabbas hårdast. Det gäller specifikt sällanköpshandeln eftersom efterfrågan på sällanköpsvaror så som hemelektronik, kläder, vitvaror och heminredning påverkas direkt när konsumenternas köpkraft minskar.

Den andra faktorn är att elen blir väsentligt dyrare i Helsingborg och Sydsverige än på andra håll runt om i Sverige när priserna drar i höjden. Det innebär en konkurrensnackdel för företag i Helsingborg jämfört med företag i andra delar av Sverige som minskar lönsamheten och därmed också viljan att anställa och behålla personal. På motsvarande vis får hushållen i Helsingborg och Skåne mindre pengar att röra sig med när elräkningarna ökar mer här, vilket i slutändan drabbar det lokala näringslivet hårdare än på andra håll. De politiska partierna har utlovat kompensation för de höga elpriserna till både företag och invånare, vilket sannolikt kommer att mildra effekterna men troligen inte fullt ut.

En tredje faktor är att det finns ett direkt beroende av naturgas i både hushåll och näringsliv i Helsingborg, Skåne och Västsverige, som i stort sett inte existerar på andra håll runt om i landet. För hushåll som använder gas till uppvärmning liknar situationen den som hushåll med direktverkande el har hamnat i. I båda fallen tvingas människor dra ner på sina utgifter, och i vissa fall att sälja sina hus till ett lägre marknadsvärde. Det förekommer redan exempel på hushåll i Familjen Helsingborg som behövt vända sig till socialtjänsten för att be om hjälp med att klara betala sina utgifter.

För näringslivets del drabbar de höga gaspriserna främst företag inom tillverkningsindustrin. Det uppskattas att ca 300 företag i Sydsverige är beroende av naturgas för sin produktion. Utan åtgärder riskerar flera av dem att gå omkull enligt uppgifter i media. Många av företagen finns inom livsmedelsindustrin, varav en stor del finns i nordvästra Skåne. Därmed riskerar oproportionerligt många människor i Familjen Helsingborg att mista sitt arbete samtidigt som delar av Sveriges livsmedelsförsörjning kan komma att påverkas negativt i ett läge där de globala försörjningskedjorna redan är under press.

Sammantaget står vi alltså inför en utmaning för näringslivet och arbetsmarknaden som kan visa sig bli väsentligt tuffare i Helsingborg än i många jämförbara städer. Helsingborg riskerar dessutom att hamna i bakvattnet om den nuvarande situationen med höga energipriser bara är inledningen på en längre period med utdragna problem i det europeiska och nationella energisystemet, vilket en del tyder på.

Påverkan på stadens verksamheter

På kort sikt påverkas stadens förvaltningar och bolag ganska olika i det nuvarande läget. För en del förvaltningar har framför allt de ökade priserna på energi redan slagit igenom i ökade driftskostnaderna. Det gäller exempelvis Stadsbyggnadsförvaltningen och Fastighetsförvaltningen. Motsvarande gäller flera av bolagen, men så har de i flera fall kunnat skicka räkningen vidare till kunderna genom taxehöjningar. I vissa fall har energikrisen till och med gett ökade intäkter till staden. Exempelvis gynnas NSR:s biogasproduktion av högre priser på gas, och Öresundskraft har fått ökade intäkter till följd av de höga elpriserna. Det innebär att stadens samlade ekonomi troligen klarar sig mer lindrigt undan i ett första skede.

Under 2023 förväntas stadens utgifter allt annat lika att öka betydligt snabbare än intäkterna. Det beror till stor del på de stigande räntorna, men också i hög grad på ett nytt pensionsavtal med högre premier. Pensionskostnaderna ökar dessutom väsentligt på grund av att prisbasbeloppet som används för värdesäkring av pensionerna kommer att stiga mer än på många år. Anledningen är den höga inflationen, som även medför att den reala skatteunderlagsutvecklingen förväntas bli negativ. Kommunens köpkraft påverkas radikalt i detta läge. När arbetslöshet stiger och sysselsättningen utvecklas svagt får det sedan ytterligare negativa effekter på stadens skatteintäkter i relation till kostnaderna.

Enligt Ekonomi och styrning kommer det därför sannolikt bli mycket tufft att klara kostnadsökningarna framåt. Risken är stor att det inte kommer gå att kompensera nämnderna i den utsträckning som priserna ökar. Det kommer då att krävas fortsatta behov av effektiviseringar, omställningar av verksamheter för att reducera utgifterna, samt god effekthemtagning av innovationsarbetet för att kunna hantera situationen. Detta gäller i ännu högre grad om arbetslösheten blir betydligt högre i Helsingborg och Skåne än på andra håll i Sverige. Det är möjligt att staten kommer att vilja kompensera för delar av utfallet om läget blir tillräckligt allvarligt. Men med överkompenseringen av kommunerna under pandemin i färskt minne, och utsikter för goda kommunresultat under 2022 är det inget som går att räkna med. Då är åtgärder riktade mot hushåll och företag för att lindra effekterna av de särskilt höga energipriserna i södra Sverige betydligt mer sannolika.

Kriget i Ukraina

Det mesta av det som beskrivs i artikeln är en direkt följd av kriget i Ukraina. Därför spelar den fortsatta utvecklingen där en mycket stor roll för vad som faktiskt kommer att hända framöver. Det är inte möjligt att förutspå hur länge kriget kommer att vara eller hur Europas relationer med Ryssland kommer se ut längre fram. Men det finns flera tänkbara scenarier baserat på hur kriget så här långt har utvecklat sig.

Fram till mitten av augusti hade Ryssland initiativet på de flesta frontlinjer i kriget. Den ryska överlägsenheten i antalet tunga vapen och ammunition gjorde det svårt för ukrainarna att försvara sig effektivt. Men sedan början av sommaren syntes en trend där den ryska armén fick allt svårare att ta nya landområden. Expansionen har nu mer eller mindre stannat upp och istället har Ukraina gått till motoffensiv på flera fronter. Sedan mitten av augusti har Ukraina initiativet på slagfältet, och i september lyckades den ukrainska armén på kort tid återta stora landområden.

Detta har varit möjligt genom tillförseln av stora mängder moderna vapen från USA och andra länder i västvärlden. Samtidigt har Ukraina hunnit mobilisera och träna stora styrkor för att möta invasionen. Parallellt med det har antalet stridsdugliga och motiverade soldater minskat på den ryska sidan. Dessutom har den ryska tillgången på materiel, vapen och ammunition försämrats av flera anledningar. Resultatet är att styrkebalansen mellan de stridande parterna har förändrats.

Utvecklingen har ställt den ryska ledningen inför svåra avvägningar som kommer att avgöra den fortsatta händelseutvecklingen. Om kriget fortsätter i den nuvarande riktningen fram till vintern finns risk för att situationen blir ohållbar för de ryska styrkorna. Ett möjligt scenario är då att Putinregimen på ett eller annat sätt tvingas bort. Det kan tänkas ske om missnöjet med misslyckandet och samhällskostnaderna för krigföringen når en kritisk nivå, likande det som skedde före den ryska revolutionen 1917.

I ett sådant läge är det troligt att ett nytt styre snabbt önskar normalisera sina relationer med Europa och västvärlden för att få gång i ekonomin och göra det möjligt att hålla ihop landet. Exporten av gas och olja kommer då sannolikt att vara något av det första en ny regering kommer att vilja återställa. Det finns alltså en liten, men inte helt osannolik möjlighet att kriget tar slut ganska snart, att gasen börjar flöda till Europa igen och att inflationen snabbt faller ner till de nivåer som sågs innan kriget.

Ett annat och kanske mer troligt scenario är att kriget fortsätter mala på, och att de problem och mörkare framtidsutsikter vi står inför idag dröjer sig kvar åtminstone under hela 2023 och kanske ännu mycket längre. Det bygger i så fall på att vägen till fred och avspänning blir lång, oförutsägbar och krokig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *


Denna webbplats är skyddad av reCAPTCHA och Googles Integritetspolicy och Användarvillkor tillämpas.