Förändrad demografi

Förändrad demografi handlar dels om att väldens befolkning växer, men med avtagande hastighet eftersom världens kvinnor föder allt färre barn, och dels att människor blir friskare och lever allt längre. Konsekvensen är åldrande befolkningar och en ökande försörjningsbörda i de flesta hög- och medelinkomstländer. Detta gäller även Sverige, men utvecklingen sker långsammare här jämfört med många andra länder. Utmaningarna för länder med unga och snabbt växande befolkningar förväntas fortsatt bli väsentligt större än för länder med åldrande och stagnerande befolkningar.

Världens befolkning har vuxit snabbt under de senaste årtiondena och dagens 7,3 miljarder människor väntas öka till nära 10 miljarder fram till 2050. Den största befolkningstillväxten förväntas i Afrika och Asien, med ökningar på 1 300 miljoner respektive 900 miljoner invånare. I den motsatta ändan av skalan ligger Europa som enda kontinent där befolkningen väntas minska något.

En global trend är att ökningstakten långsamt saktar in, och att det föds allt färre barn per kvinna i en majoritet av världens länder.[1] Forskningen visar att detta sker när fler barn överlever till vuxen ålder, och när de inte längre behövs som arbetskraft för familjens försörjning. Kopplingar görs också till kvinnors utbildningsnivå och deltagande i arbetslivet, samt tillgången till preventivmedel och familjeplanering.

Samtidigt som kvinnor föder färre barn än tidigare, lever människor allt längre i alla världsdelar. Vid mitten av 90-talet kunde nyfödda i genomsnitt förvänta att leva tills de blev 65 år. I dag har det ökat till 70 år, och 2035 kan nyfödda världen över se fram emot att leva i genomsnitt 75 år. Detta hänger samman med ett ökat välstånd och en förbättrad hälsosituation i de flesta delar av världen. Utvecklingen har varit särskilt tydlig i Afrika, där barnadödligheten har minskat mer än på någon annan kontinent sedan årtusendeskiftet.[2]

Världens befolkning åldras när människor lever allt längre och kvinnor föder färre barn. Utvecklingen har varit särskilt tydlig i rika länder i Europa, Nordamerika och Asien. Längst har den gått i bland annat Japan, Tyskland och Italien, där mellan en femtedel och en fjärdedel av befolkningen i dag är över 64 år. Andelen förväntas växa till nära en tredjedel fram till 2035, med stora utmaningar för välfärd och tillväxt som följd. Utmaningarna förväntas också bli stora i medelinkomstländer som Kina och Thailand, som åldras mycket snabbt och därför riskerar att bli ”gamla innan de hinner bli rika”. Båda länderna har i dag en ungefär lika stor andel personer över 64 år som Sverige hade 1950, men kommer redan om 20 år nästan att vara i kapp.

De utmaningar som åldrande befolkningar för med sig i hög- och medelinkomstländer bleknar emellertid jämfört med de samhällsproblem fattiga länder med en stor befolkningstillväxt och en hög andel unga står inför. Det gäller framför allt ett antal länder i Afrika söder om Sahara, där barn under 15 år i vissa fall utgör mer än halva befolkningen. Länder som Sierra Leone, Centrafrikanska republiken och Zimbabwe har lägst förväntad livslängd i världen. De har många utmaningar, inklusive svält, korruption, konflikter, aids och ebola, men åldrande samhällen är inget av dem. I andra länder där förhållandena är något bättre innebär befolkningsökningen att den ekonomiska tillväxten inte räcker till för att öka välståndet per invånare, och att arbetslösheten hålls kvar på höga nivåer. Det gäller bland annat en rad länder i Mellanöstern och Nordafrika, till exempel Egypten och Tunisien.

Globaliseringen medför att dessa utmaningar i hög grad även påverkar Sverige och andra rika länder. Det sker bland annat i form av ett ökat antal flyktingar och migranter, utmaningar att integrera nyanlända på arbets- och boendemarknaderna samt växande folkligt missnöje och ökade spänningar på den internationella politiska arenan.

Den globala befolkningsökningen utgör också en drivkraft för en snabb urbanisering på många håll. Tydligast blir detta i Afrika och Asien, men tendensen går även att spåra i Sverige och norra Europa. Mönstret i många utvecklingsländer är att människor flyttar från landsbygd till stad, och från mindre städer till större. I Sverige handlar det istället om att städerna växer medan befolkningen på landsbygden är mer eller mindre konstant.[3]

Sverige och Helsingborg

Sverige tillhör en grupp höginkomstländer med en något yngre befolkning, där befolkningen samtidigt åldras långsammare. Det innebär att andelen äldre om tjugo år inte ens kommer vara närheten av Japans nuvarande nivå. Enligt den senaste befolkningsprognosen kommer befolkningen i Helsingborg att åldras något långsammare än i Sverige som helhet. Helsingborgarnas medelålder förväntas öka med ca ett halvår till 41 år fram till 2035, jämfört med till 42 år för rikets som helhet. Bakgrunden är att Helsingborgs befolkning förväntas växa med 40 000 invånare fram till 2035, och att detta till stor del kopplas till en ökad inflyttning.

Figur 1. Åldersfördelning i Helsingborg 2014 och 2035 enligt befolkningsprognos

Åldersfördelning i Helsingborg 2014 och 2035 enligt befolkningsprognos

ÅlderBefolkningsandel %Befolkningsandel %Förändring procentenheter
20142035
0-19 år22241
20-64 år5955-3
65+19212

Källa: SCB 2015, befolkningsprognosen 2015 och egna beräkningar

Att befolkningen åldras långsammare i Helsingborg innebär att försörjningsbördan[4] kan förväntas öka något mindre här än i Sverige som helhet. Men det förutsätter att skillnaden i förvärvsfrekvensen jämfört med riket inte tillåts växa ytterligare jämfört med i dag. Detta kommer i hög grad att avgöras av hur väl kommuninvånarnas kompetenser matchar de behov som arbetsgivarna har.

 

[1] UN 2015. World Population Prospects The 2015 Revision. New York.

[2] Ibid

[3] http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Urbanisering–fran-land-till-stad/

[4] Försörjningsbördan anger hur många de som är sysselsatta behöver försörja i genomsnitt.