Globalisering

Globaliseringen har varit en avgörande drivkraft för välståndsökningen i världen under de senaste årtiondena. Den har bidragit till att miljontals människor i utvecklingsländerna har lyckats ta sig ur den djupaste fattigdomen. Samtidigt har företag och länder i den rika delen av världen gjort stora vinster. Till gengäld har medelklassen där i många fall inte haft möjlighet ta del av den inkomstökning som andra grupper har upplevt. Som liten exportberoende nation är Sverige en av globaliseringens vinnare. En betydande del av vårt välstånd beror på att svenska företag har fått utökade möjligheter att konkurrera på utländska marknader. För Helsingborgs del blir utvecklingen tydlig med hänsyn till hur många som i dag arbetar i utlandsägda företag jämfört med tidigare.

Globaliseringen har diskuterats intensivt i flera årtionden. Men innehållet i den och uppfattningarna om den har ändrat sig med tiden. På 1990-talet diskuterades globalisering mycket i termer av handel, kapitalflöden och investeringar inom och mellan olika delar av världen. Förespråkarna pekade på att alla skulle vinna på ökad handel, utifrån både historiska erfarenheter och ekonomisk teori. Kritikerna, med debattörer som Joseph E. Stiglitz och Naomi Klein i förgrunden, menade å sin sida att globaliseringen mest gynnade de multinationella företagen, på bekostnad av både arbetarna i väst och de fattiga i resten av världen.

Efter årtusendeskiftet gled fokus över mot den snabba utvecklingen i Kina och andra tillväxtmarknader. Samtidigt accelererade utflyttningen av arbetsplatser och industriproduktion från Europa och USA till låglöneländer i framför allt Asien. Det visade sig snart att både kritiker och förespråkare av globaliseringen hade fått rätt. Lönerna steg snabbt i framför allt Kina, och miljontals människor lämnade fattigdomen. Det bidrog till att FN 2008 kunde meddela att målet att halvera andelen fattiga i utvecklingsländerna fram till 2015 nu var inom räckhåll.[1] Dessutom blev många konsumtionsvaror i västvärlden väsentligt billigare, vilket i sin tur pressade ner inflationen och därmed gjorde det billigare att låna pengar. Till gengäld besannades kritikernas farhågor om att arbetare i väst skulle påverkas negativt, vilket visade sig genom låga reallöneökningar bland medelinkomsttagare, och en ökad lönespridning i flera länder.[2]

Arbetsdelning mellan länder, regioner och världsdelar förändrades och förstärktes sedan i takt med att de globala distributionskedjorna blev längre och allt mer uppdelade. Ett stopp i produktionen i en stor högspecialiserad fabrik i ena delen av världen kunde på kort tid begränsa tillgången på varor på andra sidan jordklotet. Detta hände till exempel 2013 efter en brand i en kinesisk fabrik som tillverkar minnen till datorer och mobiltelefoner. Priset på DRAM minnen steg då med 20 procent på en enda dag, något som fick konsekvenser för teknikföretag över hela världen flera månader efteråt.[3]

Uppmärksamhet riktades också mot att utvecklingen och spridningen av internet och annan informationsteknologi hade blivit en central drivkraft i globaliseringen. Det möjliggjorde snabbare och enklare kommunikation mellan världsdelarna, vilket var en förutsättning för utflyttningen av industriproduktion till allt mer specialiserade producenter världen över. [4] Dessutom blev enorma mängder kunskap och information på kort tid tillgänglig utanför den rika delen av världen. Detta öppnade upp för en rekordsnabb spridning av nya idéer, teknologier och produktionsmetoder, något som i sin tur accelererade den ekonomiska tillväxten i många utvecklingsländer.

Debatten handlade också om den ökade regionala integrationen inom världsdelar, och att nationsgränserna fick allt mindre praktisk betydelse efterhand som många länder blev allt mer sammanflätade. Det gällde inte minst i Europa, där EU-samarbetet bidrog till att rörligheten ökade, och invånarna allt oftare flyttade över statsgränser för att bo, arbeta och studera. Kritikerna hävdade att detta främst gynnade en liten elit bland ländernas befolkningar och att näringslivets intressen alltför ofta sattes före medborgarnas. Dessutom höjdes röster om att demokratin och den nationella självbestämmanderätten urholkades när mer inflytande koncentrerades till EU:s olika institutioner.

Finanskrisen 2008 markerade ett nytt skifte i diskussionerna om globaliseringen. I forskarvärlden gled fokus över mot de obalanser och den polarisering utvecklingen hade medfört. De anfördes av flera internationellt kända ekonomer, så som Paul Krugman, Nouriel Roubini och Thomas Piketty. Det handlade dels om obalanser mellan låntagare och långivare i olika delar av Europa och mellan USA och Kina, och dels om de ökade skillnaderna i inkomster och förmögenheter mellan de allra rikaste och resten av befolkningen.

Samtidigt har globaliseringen saktat in i flera avseenden: Under många år ökade handeln med varor mellan länder ungefär dubbelt så snabbt som den ekonomiska tillväxten i världen. Detta förhållande bröts under finanskrisen och 2015 väntas bli det fjärde året i rad när världshandeln växer på samma nivå som ekonomin i stort.[5] Dessutom har tillväxten i världsekonomin saktat in till väsentligt lägre nivåer än tidigare. Detta har av vissa ekonomer tagits som bevis för att årtionden av ”hyperglobalisering” är över och att vi nu rör oss in i en långsammare fas.

Utvecklingen kopplas bland annat till omställningen mot en mer konsumtionsledd ekonomi i Kina. En del ekonomer lyfter också fram att tillverkning har börjat flyttas hem till USA och andra rika länder, som ett resultat av stigande löner i framför allt Kina. Anledningen är dels att produktionen tenderar att läggas så nära slutkonsumenterna som möjligt när skillnader i produktionsomkostnader minskar mellan länder och världsdelar, och dels att det finns synergieffekter att hämta av att förlägga utveckling och produktion i närheten av varandra.[6]  Vissa menar även att den tilltagande automatisering och robotisering inom industrin minskar efterfrågan på lågavlönad arbetskraft och därmed behovet av långa globala distributionskedjor. Detta skulle kunna slå mot de utvecklingsländer vars främsta konkurrensfördel är tillgången på billig arbetskraft.

På senare år har även diskussionen om hur kulturer, livsåskådningar, värderingar och verklighetsuppfattningar påverkas av globaliseringen intensifierats. Å ena sidan framhävs det att spridningen av idéer och ideal kopplade till demokrati och mänskliga rättigheter har ökat. Detta har gjort det svårare för länder som vill öka välståndet och vara konkurrenskraftiga att bevara olika begränsningar av politiska fri- och rättigheter.[7] Å andra sidan har motståndet ökat mot värderingar som vissa länder uppfattar som synonymt med en västerländsk verklighetsuppfattning. Detta uppmärksammades till exempel nyligen när FN valde att stryka homosexuellas rättigheter från organisationens globala utvecklingsmål efter påstötningar från Saudiarabien.[8]

Forskning med koppling till World Value Survey pekar mot att avståndet i värderingar mellan invånare i kunskapsekonomier och invånare i länder där mer traditionella näringar dominerar har ökat under senare år. Det skapar spänningar på den internationella politiska scenen, som bland annat kommit till uttryck genom ett intensifierat meningsutbyte om synen på invandrare och minoriteter mellan länder i EU.[9]

Sverige och Helsingborg

Som ett litet exportberoende land har globaliseringen har ett avgörande inflytande på den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Det avspeglar sig bland annat i den kraftiga ökningen av den gränsöverskridande handeln och i direktinvesteringarna till och från utlandet sedan 1970-talet.

Sverige tillhör på flera sätt globaliseringens vinnare. En betydande faktor är att det svenska näringslivet har blivit allt mer konkurrensutsatt från utlandet. Det innebär att företagen löpande har tvingats öka värdet av medarbetarnas arbete för att överleva på den globala marknaden, genom rationaliseringar, produktutveckling och innovation. Det har skapat fler högavlönade arbeten i kunskapsintensiva delar av tjänstesektorn och industrin. Samtidigt har globaliseringen tvingat företag med låg konkurrenskraft att dra ner på verksamheten, vilket har frigjort arbetskraft till nytta för andra mer produktiva delar av näringslivet.  Störst betydelse har detta haft för de stora exportföretagen som i flera fall haft en mycket stor värdetillväxt de senaste årtiondena.

Mindre företag som har det mesta av sin avsättning inom landet har hitintills klarat sig betydligt sämre. En möjlig förklaring är att expansionsmöjligheterna här ofta är begränsade, samtidigt som en svagare inhemsk konkurrens gör att många företag inte tvingas lägga lika mycket kraft på utveckling för att klara sig. Den danska produktivitetskommissionen har pekat ut detta som en del av förklaringen till att tillväxten i Danmark varit låg under senare år. Något tyder på att detta också är tillfället för utvecklingen i Skåne, där många företag inom tillverkningsindustrin uppvisar låg arbetsproduktivitet och svag internationell konkurrenskraft.[10]

För det lokala näringslivet i Helsingborg har globaliseringen inneburit både ett ökat utbyte med, och en ökad konkurrens från utlandet. En av effekterna är att antalet anställda som arbetar inom industrin successivt har minskat under de senaste årtiondena. Samtidigt har antalet utländska företag som har verksamhet i Helsingborg vuxit kraftigt. Globaliseringen och den ökade rörligheten mellan länder har också bidragit till att antalet personer i arbetsför ålder ökat.

Den senaste tidens ökade flyktingströmmar till Sverige och Helsingborg beror till stor del på utvecklingar koppade till globaliseringen. Förutom den förhöjda konfliktsituationen i framför allt Syrien, har Schengensamarbetet med en gemensam yttre gräns och avskaffade gränskontroller mellan medlemsländerna i Europa haft stor en betydelse i sammanhanget. Det innebär i praktiken att Sverige numera delar gräns med Turkiet, som många av flyktingarna och migranterna passerar igenom.

Ökningen i tillströmningen till Sverige sammanfaller med att den yttre gränsen på senare tid har försvagats och att det samtidigt går att passera upp igenom länderna i Europa utan att stoppas vid de inre gränserna. Samtidigt har Dublinförordningen som tillsäger att flyktingar ska få asylrätten prövad i första mottagarland i praktiken satts ur spel av den belastning mottagningssystemen i framför allt Grekland och Italien utsatts för. Resultatet är att flyktingar och migranter för första gången i modern tid i vid utsträckning själva kan välja var i Europa de önskar att söka asyl. Sammantaget innebär situationen att det har blivit betydligt enklare och billigare för människor att ta sig från konfliktområden till Europa och Sverige än någonsin tidigare, trots risken att drunkna eller på annat vis förolyckas på vägen dit.

Anledningen till att Sverige, Tyskland och Österrike har tagit emot flest asylansökningar under senare tid beror på flera olika faktorer. En är att många flyktingar och migranter sannolikt bedömer att de där har störst chans att få beviljat asyl, att mottagandet upplevs som värdigt, och att möjligheterna till familjesammanföring, bostad, utbildning och försörjning uppfattas som goda. En annan anledning är att människor gärna söker sig till platser där det redan finns släktingar och vänner från hemlandet.

Utvecklingen under de närmaste åren styrs till stor del av hur dessa olika faktorer kommer att påverkas av politiska beslut på såväl nationell nivå som på EU-nivå.

[1] UN 2008. The Millennium Development Goals Report 2008. New York

[2] World Bank 2013. Global Income Distribution. From the Fall of the Berlin Wall to the Great Recession. https://openknowledge.worldbank.org/bitstream/handle/10986/16935/WPS6719.pdf?sequence=1

[3] Financial Times 2013. http://www.ft.com/cms/s/0/1e484b12-4044-11e3-8882-00144feabdc0.html#axzz3nKF4EvTX

[4] WTO 2011. Trade patterns and global value chains in East Asia

[5] https://www.wto.org/english/news_e/pres15_e/pr752_e.htm

[6] http://www.ft.com/intl/cms/s/0/836e7338-6769-11e5-97d0-1456a776a4f5.html#axzz3nKF4EvTX

[7] Framtidskommissionen 2013. Svenska framtidsutmaningar. Slutrapport från regeringens framtids kommission.

[8] http://www.independent.co.uk/news/saudi-arabia-insists-un-keeps-lgbt-rights-out-of-its-development-goals-a6671526.html

[9] Weltzel, Christian 2014. Freedom Rising. Cambridge.

[10] Region Skåne 2014. Tillverkning, tjänster och tillväxt – en ny bild av strukturomvandlingen i Skåne. http://www.skane.com/sites/all/files/media/files/rapport_strukturomvandling_webb_0.pdf