Demografiska förändringar

Världens befolkning växer eftersom människor lever längre. Samtidigt har antalet barn som föds planat ut, vilket medför att befolkningstillväxten i världen långsamt avtar. Konsekvensen i de flesta hög- och medelinkomstländer är åldrande befolkningar och en ökande försörjningsbörda, medan många låginkomstländer fortsatt har stora och unga befolkningar.

I Sverige blir vi allt fler, samtidigt som vi blir allt äldre. Med en mindre andel i arbetsför ålder innebär det att fler ska försörjas framöver. Befolkningen fortsätter att växa i Helsingborg, främst på grund av inflyttning från andra delar av landet och invandring. Samtidigt är befolkningstillväxten nu betydligt lägre än under toppåren efter flyktingkrisen 2015-16 och förväntas fortsätta ligga på en lägre nivå under kommande år.

Befolkningen i världen fortsätter att öka men i långsammare takt

Världens befolkning har vuxit snabbt under de senaste årtiondena och dagens 8 miljarder människor väntas öka till nära 10 miljarder fram till 2050. Den största befolkningstillväxten förväntas i Afrika och Asien, med ökningar på upp emot 1 100 miljoner respektive 600 miljoner invånare. I den motsatta ändan av skalan ligger Europa som enda kontinent där befolkningen väntas minska något.

En global trend är att ökningstakten långsamt saktar in, och att det föds allt färre barn per kvinna i en majoritet av världens länder.[1] Forskningen visar att detta sker när fler barn överlever till vuxen ålder, och när de inte längre behövs som arbetskraft för familjens försörjning. Kopplingar görs också till kvinnors utbildningsnivå och deltagande i arbetslivet, samt tillgången till preventivmedel och familjeplanering.

Lägre barnafödande och ökad medellivslängd ger åldrande befolkningar

Samtidigt som kvinnor föder färre barn, lever människor längre i alla världsdelar. Vid 1990-talets mitt kunde nyfödda i genomsnitt förväntas leva tills de blev 65 år, idag har snittet ökat till över 70 år och 2035 kan nyfödda se fram emot att leva i genomsnitt 75 år. Förklaringen är ett ökat välstånd och en förbättrad hälsosituation i de flesta delar av världen. Förändringen har de senaste 20 åren varit särskilt tydlig i Afrika, där barnadödligheten har minskat mer än på någon annan kontinent sedan millennieskiftet.[2]

Samlat sett innebär utvecklingen att världens befolkning blir allt äldre. Den har gått längst i Europa, Nordamerika och delar av Asien. Bland länder med högst medelålder finns Japan, Tyskland och Italien, där mellan en femtedel och en dryg fjärdedel av befolkningen i dag är äldre än 65 år. Andelen förväntas växa till nära en tredjedel fram till 2035, med potentiellt sett stora utmaningar för välfärd och tillväxt som följd. Utmaningarna förväntas också bli stora i medelinkomstländer som Kina och Thailand, som åldras mycket snabbt och därför riskerar att bli ”gamla innan de hinner bli rika”. Det handlar bland annat om att äldre har ett större behov av vård och omsorg, vilket ökar trycket på länders hälso- och sjukvård. Samtidigt krävs fungerande pensionssystem för att trygga de äldres försörjning. Detta kan bli en särskilt stor börda för medelinkomstländer, som ofta har begränsade resurser för att möta de växande behoven.

En annan utmaning är att vård- och omsorgstjänster ofta är arbetskraftsintensiva vilket kan leda till arbetskraftsbrist när efterfrågan på dem ökar. Tendenser på detta syns redan i flera Europeiska länder. Utvecklingen medför även sociala utmaningar med en ökad risk för ensamhet och isolering samt bristande vård och stöd för äldre människor. Även yngre generationer påverkas när de förväntas arbeta mer, och länder tvingas prioritera hårdare mellan omsorg och välfärd för äldre och satsningar på framtiden i form av forskning, utbildning och infrastrukturinvesteringar.

Snabb befolkningstillväxt i låginkomstländer driver på migration och urbanisering

Ett antal länder har fortsatt en stor andel unga och en hög befolkningstillväxt, vilket ger helt andra utmaningar. Ett flertal av dessa finns i Afrika söder om Sahara, där barn under 15 år i vissa fall utgör mer än halva befolkningen. Att hitta försörjning och meningsfull sysselsättning åt de många unga är centrala frågor för dessa länder. I andra länder där andelen barn har minskat något men där befolkningstillväxten fortsatt är hög räcker inte den ekonomiska tillväxten inte alltid till för att öka välståndet per invånare, och medför arbetslösheten hålls kvar på höga nivåer. Det gäller bland annat en rad länder i Mellanöstern och Nordafrika, till exempel Libyen och Jordanien.

Samtidigt ger ett minskat barnafödande i dessa länder stora möjligheter till välstånd och utveckling när andelen invånare i arbetsför ålder ökar. Förutsättningarna är att länderna satsar på utbildning, ökar tillgången till hälso- och sjukvård samt främjar möjligheter till anställning och arbete enligt FN. [4]

Fattigdom samt krig och konflikter medför att många människor tar chansen att söka en bättre tillvaro i höginkomstländer i framförallt Europa och Nordamerika. Det ökar tillgången på arbetskraft i länder med åldrande befolkningar. Men en hög invandring av flyktingar och migranter medför även utmaningar att integrera nyanlända på arbets- och boendemarknaderna, och har visat sig spä på politiskt missnöje och spänningar i relationerna mellan länder.

Den globala befolkningsökningen bidrar på många håll till en fortsatt snabb urbanisering. Tydligast är detta i Afrika och delar av Asien, men tendensen går även att spåra i Sverige och norra Europa. Mönstret i många utvecklingsländer är att människor flyttar från landsbygd till stad, och från mindre städer till större. I Sverige handlar det istället om att städerna växer medan befolkningen på landsbygden är mer eller mindre konstant.[5] Denna utveckling har emellertid saktat in under de senaste åren på grund av att invandringen har minskat och att gruppen unga som flyttar hemifrån nu är mindre än tidigare. Samtidigt har den stora generationen födda i slutet på 80-talet och början av 90-talet kommit upp i familjebildande ålder. Det förstärker flyttströmmarna i motsatt riktning ut till mindre kommuner i närheten av större städer.

Demografisk utveckling i Sverige och Helsingborg

Sverige tillhör en grupp höginkomstländer med en något yngre befolkning, där befolkningen samtidigt åldras långsammare. Befolkningen i Helsingborg väntas dessutom åldras något långsammare än i Sverige som helhet. Helsingborgarnas medelålder förväntas öka med nära ett och ett halvt år till 42,2 år fram till 2035, jämfört med drygt ett och ett halvt år till 43,2 år för riket som helhet.

Helsingborgs befolkning växte snabbt under 2010-talet och förväntas växa med ytterligare 18 000 invånare fram till 2035. Tillväxttakten bromsade emellertid in väsentligt under pandemin och prognosen är att den kommer att fortsätta ligga på en lägre nivå under de kommande åren. I perioden fram till 2035 väntas andelen äldre och yngre i befolkningen att öka medan åldersgruppen med flest sysselsatta, 20-64 år, väntas minska som andel av den totala befolkningen.

Att befolkningen åldras lite långsammare i Helsingborg innebär inte att försörjningsbördan förväntas öka mindre här än i Sverige som helhet.[6] Det beror främst på att andelen barn och unga ökar mer i Helsingborg och att det äter upp effekten av att staden sannolikt kommer att ha en lägre andel äldre än riket.

Figur 1: Befolkningsutveckling (%) 2000-2022 i Helsingborg och riket

Vi behöver ditt godkännande för att ta dig vidare

Den här delen av webbplatsen visar innehåll från en annan webbplats (app.everviz.com). Genom att fortsätta acceptera GDPR och integritetspolicy.

Figur 2: Befolkningsökning Helsingborg 2000-2022

Vi behöver ditt godkännande för att ta dig vidare

Den här delen av webbplatsen visar innehåll från en annan webbplats (app.everviz.com). Genom att fortsätta acceptera GDPR och integritetspolicy.

Den stora befolkningsökningen i Sverige under 2010-talet berodde främst på invandring. Totalt sett beviljades 1,2 miljoner uppehållstillstånd i perioden 2010 till 2020. De största grupperna som beviljades uppehållstillstånd var asylsökande, arbetskraftsinvandrare och anhöriga. Statistiska centralbyrån (SCB) har visat att asylinvandrare efter några år i landet tenderade att söka sig till större städer med mellan 50 000 och 200 000 invånare och kommuner nära en sådan stad.[7] Om mönstret kvarstår innebär det en fortsatt nettoinflyttning i denna grupp från övriga Sverige till Helsingborg. Men utvecklingen har nu sannolikt försvagats till följd av att asylinvandringen till Sverige har minskat.

Demografin påverkar den kommunala ekonomin

Kommunernas ekonomiska situation är känslig för variationer i demografin. Det tydligaste exemplet är antalet barn och äldre som direkt kopplas till behov av skola, vård och omsorg.

Den snabba befolkningsökningen under 2010-talet kombinerat med en förväntning om att andelen unga och äldre i befolkningen skulle fortsätta att öka snabbt gav upphov till mörka framtidsutsikter under slutet av årtiondet. En vanlig bedömning var att kommunernas skatteintäkter inte skulle öka tillräckligt mycket framöver för att kunna finansiera kommande kostnader för befolkningstillväxten och förändringarna i ålderssammansättning. Grupper med hög sysselsättning väntades dessutom minska medan andra grupper med historiskt sätt lägre sysselsättningsnivåer så som flyktingar och deras anhöriga skulle öka.

En snabb minskning i flyktinginvandringen, en lägre befolkningstillväxt och en stark återhämtning i ekonomin under 2021 förändrade tillfälligt bilden väsentligt. Den långsammare ökningstakten bidrog till ljusare kommunekonomiska utsikter, och därmed bättre förutsättningar att möta de ökade välfärdskostnader som kommer av att befolkningen samtidigt växer och åldras. Sedan dess har de ekonomiska utsikterna åter förvärrats. Men det beror på helt andra saker, som inte kan kopplas till befolkningsutvecklingen.