Hoppa till huvudmenyn Hoppa till innehåll

Globalisering

Globaliseringen har varit en avgörande drivkraft för välståndsökningen i världen under de senaste årtiondena. Den har bidragit till att miljontals människor i utvecklingsländerna har lyckats ta sig ur den djupaste fattigdomen. Samtidigt har företag och länder i den rika delen av världen gjort stora vinster. Men globaliseringen också bidragit till en växande osäkerhet om framtiden för delar av befolkningen i västvärlden, som ofta också uppfattar utvecklingen som ett hot mot deras värderingar. Det har bidragit till ett ökat politiskt missnöje som får konsekvenser för de internationella samarbetsrelationerna. Som liten exportberoende nation är Sverige en av globaliseringens vinnare. En betydande del av vårt välstånd beror på att svenska företag har fått utökade möjligheter att konkurrera på utländska marknader. För Helsingborgs del blir utvecklingen tydlig med hänsyn till hur många som i dag arbetar i utlandsägda företag jämfört med tidigare.

Globaliseringen har diskuterats intensivt i flera årtionden. Men innehållet i den och uppfattningarna om den har ändrat sig med tiden. På 1990-talet diskuterades globalisering mycket i termer av handel, kapitalflöden och investeringar inom och mellan olika delar av världen. Förespråkarna pekade på att alla skulle vinna på ökad handel, utifrån både historiska erfarenheter och ekonomisk teori. Kritikerna, med debattörer som Joseph E. Stiglitz och Naomi Klein i förgrunden, menade å sin sida att globaliseringen mest gynnade de multinationella företagen, på bekostnad av både arbetarna i väst och de fattiga i resten av världen.

Efter årtusendeskiftet gled fokus över mot den snabba utvecklingen i Kina och andra tillväxtmarknader. Samtidigt accelererade utflyttningen av arbetsplatser och industriproduktion från Europa och USA till låglöneländer i framför allt Asien. Det visade sig snart att både kritiker och förespråkare av globaliseringen hade fått rätt: Lönerna steg snabbt i framför allt Kina, och miljontals människor lämnade fattigdomen. Det bidrog till att FN 2008 kunde meddela att målet att halvera andelen fattiga i utvecklingsländerna fram till 2015 nu var inom räckhåll.[1] Dessutom blev många konsumtionsvaror i västvärlden väsentligt billigare, vilket i sin tur pressade ner inflationen och därmed gjorde det billigare att låna pengar. I gengäld bidrog utflyttningen av arbetsplatser till fattigare länder till en ökad lönespridning och låga reallöneökningar bland medelinkomsttagare i flera länder i västvärlden.[2]

Arbetsdelning mellan länder, regioner och världsdelar förändrades och förstärktes sedan i takt med att de globala distributionskedjorna blev längre och allt mer uppdelade. Ett stopp i produktionen i en stor högspecialiserad fabrik i ena delen av världen kunde på kort tid begränsa tillgången på varor på andra sidan jordklotet. Detta hände till exempel 2013 efter en brand i en kinesisk fabrik som tillverkar minnen till datorer och mobiltelefoner. Priset på DRAM minnen till datorer steg då med 20 procent på en enda dag, något som fick konsekvenser för teknikföretag över hela världen flera månader efteråt.[3]

Uppmärksamhet riktades också mot att utvecklingen och spridningen av internet och annan informationsteknologi hade blivit en central drivkraft i globaliseringen. Det möjliggjorde snabbare och enklare kommunikation mellan världsdelarna, vilket var en förutsättning för utflyttningen av industriproduktion till allt mer specialiserade producenter världen över. [4] Dessutom blev enorma mängder kunskap och information på kort tid tillgänglig utanför den rika delen av världen. Detta öppnade upp för en rekordsnabb spridning av nya idéer, teknologier och produktionsmetoder, något som i sin tur accelererade den ekonomiska tillväxten i många utvecklingsländer.

Debatten handlade också om den ökade regionala integrationen inom världsdelar, och att nationsgränserna fick allt mindre praktisk betydelse efterhand som många länder blev allt mer sammanflätade. Det gällde inte minst i Europa, där EU-samarbetet bidrog till att rörligheten ökade, och invånarna allt oftare flyttade över statsgränser för att bo, arbeta och studera. Kritikerna hävdade att detta främst gynnade en liten elit bland ländernas befolkningar och att näringslivets intressen alltför ofta sattes före medborgarnas. Dessutom höjdes röster om att demokratin och den nationella självbestämmanderätten urholkades när mer inflytande koncentrerades till EU:s olika institutioner.

Finanskrisen 2008 markerade ett nytt skifte i diskussionerna om globaliseringen. I forskarvärlden gled fokus över mot de obalanser och den polarisering utvecklingen hade medfört. De anfördes av flera internationellt kända ekonomer, så som Paul Krugman, Nouriel Roubini och Thomas Piketty. Det handlade dels om obalanser mellan låntagare och långivare i olika delar av Europa och mellan USA och Kina, och dels om de ökade skillnaderna i inkomster och förmögenheter mellan de allra rikaste och resten av befolkningen. Läckan av de så kallade Panamadokumenten drev diskussionen till sin spets under våren 2016 när det blev allmänt känt hur en del av världens rikaste gömmer undan pengar i skatteparadis utom räckhåll för hemländernas myndigheter.

Samtidigt har globaliseringen saktat in i flera avseenden: Under många år ökade handeln med varor mellan länder ungefär dubbelt så snabbt som den ekonomiska tillväxten i världen. Detta förhållande bröts under finanskrisen och 2015 blev det fjärde året i rad när världshandeln växte på samma nivå som ekonomin i stort.[5] Dessutom har tillväxten i världsekonomin bromsat ner till väsentligt lägre nivåer än tidigare. Det har av vissa ekonomer tagits som bevis för att årtionden av ”hyperglobalisering” är över och att vi nu rör oss in i en långsammare fas.

Inbromsningen har bland annat kopplats till omställningen mot en mer konsumtionsledd ekonomi i Kina. En del ekonomer har också lyft fram att tillverkning har börjat flyttas hem till USA och andra rika länder, som ett resultat av stigande löner i framför allt Kina. Anledningen är dels att produktionen tenderar att läggas så nära slutkonsumenterna som möjligt när skillnader i produktionsomkostnader minskar mellan länder och världsdelar, och dels att det finns synergieffekter att hämta av att förlägga utveckling och produktion i närheten av varandra.[6]  Vissa menar även att den tilltagande automatisering och robotisering inom industrin minskar efterfrågan på lågavlönad arbetskraft och därmed behovet av långa globala distributionskedjor.

Under den senaste tiden har fokus i globaliseringsdebatten flyttats mot det växande politiska missnöjet i delar av befolkningarna i Europa och USA. Bakgrunden till missnöjet uppges ofta vara en växande rädsla för nya terrordåd, en ökad osäkerhet om framtiden bland globaliseringens förlorare, och otillräckligt politiskt ledarskap i kölvattnet på finanskrisen och den globala flyktingsituationen. Det anses i sin tur bidra till ett ökat motstånd mot frihandel, fria kapitalrörelser och internationell migration, som alla är centrala drivkrafter i globaliseringen. Missnöjet underminerar de politiska samarbetsrelationerna mellan länderna i västvärlden och sätter utvecklingen mot en fortsatt globalisering under press. Ett exempel är folkomröstningen om Storbritanniens medlemskap i EU sommaren 2016, som slutade med att en majoritet röstade för utträde ur unionen. Analyser efter omröstningen visade att det främst var äldre och lågutbildade på landsbygden och i mindre städer som röstade för ett utträde. Gemensamt är att de i många fall inte har haft samma möjligheter att ta del av globaliseringens möjligheter som många yngre, välutbildade storstadsbor.

Situationen förstärks dessutom enligt en del forskare och debattörer av den pågående förskjutningen av politisk och ekonomisk makt från Europa och Nordamerika till Kina och andra tillväxtländer. Utvecklingen bidrar till ett växande vakuum på den internationella scenen som utnyttjas av antivästliga grupper och regimer i strävan att öka sitt inflytande på västvärldens bekostnad.[7]

Forskare som Ronald Inglehart och Pippi Norris menar att ekonomisk ojämlikhet och osäkra framtidsutsikter bara förklarar en del av det politiska missnöjet i västvärlden.[8] Deras forskning visar att svaren i kanske ännu högre grad bör sökas i förändrade samhällsvärderingar och en kulturell motreaktion i delar av befolkningen – framförallt bland lågutbildade äldre män. Argumentet är att dessa i många fall inte känner igen sig i de individorienterade och kosmopolitiska värderingar som utgör normen bland den högutbildade och urbana klassen i de större städerna, och att globaliseringen på flera sätt uppfattas som ett växande hot mot deras självbild och sätt att leva. I ljuset av detta har det bland annat spekulerats om Storbritanniens Brexit kanske mer var en reaktion mot den ökade migrationen än en protest mot byråkratin i Bryssel och det ekonomiska och politiska samarbetet över nationsgränserna.[9]

Sverige och Helsingborg

Som ett litet exportberoende land har globaliseringen har ett avgörande inflytande på den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Det visar sig bland annat i den kraftiga ökningen av den gränsöverskridande handeln och i direktinvesteringarna till och från utlandet sedan 1970-talet.

Sverige tillhör på flera sätt globaliseringens vinnare.[10] En betydande faktor är att det svenska näringslivet har blivit allt mer konkurrensutsatt från utlandet. Det innebär att företagen löpande har tvingats öka värdet av medarbetarnas arbete för att överleva på den globala marknaden, genom rationaliseringar, produktutveckling och innovation. Det har skapat fler högavlönade arbeten i kunskapsintensiva delar av tjänstesektorn och industrin. Samtidigt har globaliseringen tvingat företag med låg konkurrenskraft att dra ner på verksamheten, vilket har frigjort arbetskraft till nytta för andra mer produktiva delar av näringslivet.  Störst betydelse har detta haft för de stora multinationella exportföretagen, som i flera fall haft en mycket stor värdetillväxt de senaste årtiondena.

Skåne har emellertid relativt få stora exportföretag, och en betydligt mindre exportvolym per invånare än både de andra två storstadslänen och Sverige som helhet. Samtidigt har den skånska produktivitetskommissionen pekat ut skillnaderna i företagens exportvolymer som en av förklaringarna till varför produktiviteten i näringslivet är lägre i Skåne än i de övriga två storstadsregionerna i Sverige. För Helsingborgs del förvärras situationen också av att andelen högutbildade i staden och flera av kranskommunerna är relativt låg, vilket också riskerar att hämma näringslivets produktivitetsutveckling.

För det lokala näringslivet i Helsingborg har globaliseringen inneburit både ett ökat utbyte med, och en ökad konkurrens från utlandet. En av effekterna är att antalet anställda som arbetar inom industrin successivt har minskat under de senaste årtiondena. Samtidigt har antalet utländska företag som har verksamhet i Helsingborg vuxit kraftigt. Globaliseringen och den ökade rörligheten mellan länder har också bidragit till att antalet personer i arbetsför ålder ökat.

Förra årets stora tillströmning av asylsökande till Sverige och Helsingborg beror till stor del på utvecklingar kopplade till globaliseringen. Förutom den tillspetsade konfliktsituationen i framför allt Syrien, fick Schengensamarbetet med en gemensam yttre gräns och avskaffade gränskontroller mellan medlemsländerna i Europa en stor betydelse i sammanhanget. Det fanns flera anledningar till att just Sverige, Tyskland och Österrike tog emot flest asylansökningar under 2015. En är att många flyktingar och migranter sannolikt bedömde att de där hade störst chans att få beviljat asyl, att mottagandet upplevdes som värdigt och att möjligheterna till familjesammanföring, bostad, utbildning och försörjning uppfattades som goda. En annan anledning är att människor gärna söker sig till platser där det redan finns släktingar och vänner från hemlandet.

Strömmen av nya asylsökande till Europa har fortsatt att öka under första halvåret 2016 jämfört med motsvarande period 2015 – från drygt 400 000 personer förra året till 600 000 i år.[11] Det sker trots att många länder bland annat har infört gränskontroller, att EU har ingått ett avtal med Turkiet om att skicka tillbaka alla flyktingar och migranter som kommer till Grekland och att flera länder har skärpt kraven för att få asyl och uppehållstillstånd. Över 60 procent av de asylansökande har sökt sig till Tyskland. Första halvåret 2015 var motsvarande siffra knappt 40 procent. Ökningen avspeglar sannolikt en ökad skillnad i landets asylpolitik jämfört med många andra EU-länders, däribland Sveriges.

Sverige tog samtidigt emot hälften så många asylansökande första halvåret 2016 som under motsvarande period året innan. Det är delvis en effekt av transportöransvaret på bland annat tågen över Öresund och HH-färjorna, som infördes i början av januari. Transportöransvaret innebär att personer utan giltiga nationella id-handlingar inte släpps ombord på tåg, bussar och färjor, vilket många flyktingar och migranter saknar. Dessutom har möjligheterna till asyl och permanent uppehållstillstånd skärpts, samtidigt som Sveriges rykte som mottagningsland sannolikt försämrats på grund av långa väntetider i asylhanteringen och mer begränsade möjligheter att få bostad och arbete än tidigare på grund av den stora tillströmningen förra året.

[1] UN 2008. The Millennium Development Goals Report 2008. New York

[2] World Bank 2013. Global Income Distribution. From the Fall of the Berlin Wall to the Great Recession. https://openknowledge.worldbank.org/bitstream/handle/10986/16935/WPS6719.pdf?sequence=1

[3] Financial Times, 28 oktober 2013. Strong chip prices offset SK Hynix output after factory blaze http://www.ft.com/cms/s/0/1e484b12-4044-11e3-8882-00144feabdc0.html#axzz3nKF4EvTX

[4] WTO 2011. Trade patterns and global value chains in East Asia

[5] WTO 2016. World Trade Statistical Review

[6] Financial Times, 30 september 2015. World Trade Organisation slashes forecast for global commerce http://www.ft.com/intl/cms/s/0/836e7338-6769-11e5-97d0-1456a776a4f5.html#axzz3nKF4EvTX

[7] Se t ex Andrew Higgins. 2 april 2016. E.U. Suspects Russian Agenda in Migrants’ Shifting Arctic Route. New York Times. http://www.nytimes.com/2016/04/03/world/europe/for-migrants-into-europe-a-road-less-traveled.html?_r=0

[8] Inglehart F Ronald, Norris Pippa 2016. Trump, Brexit, and the Rise of Populism: Economic Have-Nots and Cultural Backlash. Harvard Kennedy School.

[9] Se t ex Nye S Joseph. 6 oktober 2016. Putting the Populist Revolt in Its Place. Project Syndicate. https://www.project-syndicate.org/commentary/populist-politics-and-globalization-by-joseph-s–nye-2016-10

[10] Se t ex Svenska framtidsutmaningar. Slutrapport från regeringens Framtidskommission. DS 2013:19. Stockholm: Fritzes.

[11] Eurostat 2016. http://ec.europa.eu/eurostat/web/asylum-and-managed-migration/data/database