Globalisering

Globaliseringen har länge varit en drivkraft för välståndsökningen i världen. Den har bidragit till att miljontals människor lyckats ta sig ur den djupaste fattigdomen, samtidigt som den har gynnat företag och länder i den rika delen av världen. Men globaliseringen har också bidragit till en växande osäkerhet om framtiden, där utvecklingen ibland kan uppfattas som ett hot mot de egna livsvillkoren. Det har bidragit till en motreaktion som förstärks av polariserande budskap på sociala medier. Globaliseringen utmanas också av de ökade säkerhetspolitiska spänningarna i spåren av krigen i Ukraina och mellanöstern. Flera av globaliseringens drivkrafter ser emellertid ut att bestå även om förutsättningarna har förändrats med tiden.

Tiden efter andra världskriget och fram till idag är starkt förknippat med en ökad global sammankoppling och starkare ömsesidigt beroende mellan stater. Det betyder att Helsingborg har kopplats närmare omvärlden och att världen samtidigt har kommit närmare Helsingborg. Effekterna syns både ekonomiskt, politiskt och kulturellt. I staden har näringslivet fått nya export- och affärsmöjligheter, samtidigt som det också utsätts för större konkurrens och krav när marknaderna blir större och mer sammanlänkade. Parallellt har stadens befolkning blivit alltmer heterogen och utmaningarna för stadens politiker och förvaltningar har förändrats över tid. Idag är trenden mot globalisering utmanad och framtidens utveckling för exempelvis världshandeln och internationella samarbeten är mer osäker.

Trenden mot globalisering

Globaliseringen är en global trend som har rötterna i de tekniska och sociala landvinningar som successivt möjliggjort allt närmare mänskliga kontakter på tvärs av länder och kontinenter. Globaliseringen kan avgränsas i tre huvudsakliga dimensioner som omfattar den ekonomiska, politiska och sociala. I det långa perspektivet har utvecklingen varit entydig inom alla dessa dimensioner även om vägen kantats av perioder med bakslag och tillfälligt ökad isolering från omvärlden.

Som fenomen har globaliseringen diskuterats intensivt i flera årtionden. På 1990-talet handlade globaliseringsdebatten till stor del om den ekonomiska dimensionen och ämnen som handel, kapitalflöden och investeringar. I Europa präglades debatten till stora delar av bildandet av en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Under tiden i Nordamerika skapades ett frihandelsområde genom North American Free Trade Agreement som band samman Kanada, Mexiko och USA. Skapandet av dessa strukturer drevs på av övertygelsen att alla skulle vinna på ökad handel över nationsgränserna, utifrån både historiska erfarenheter och ekonomisk teori. Argumenten fick stort genomslag efter murens fall när länderna i Östeuropa skulle integreras i världsekonomin och ekonomisk utveckling ansågs gå hand i hand med fred, frihet och demokrati. Skapandet av nya internationella strukturer för att koordinera och stödja de nya samarbetena som växte fram är också ett exempel på den politiska dimensionen av globaliseringen där mellanstatliga och andra internationella organisationer spelade en allt större roll.

På 1990-talet handlade globaliseringsdebatten till stor del om den ekonomiska dimensionen och ämnen som handel, kapitalflöden och investeringar. I Europa präglades debatten till stora delar av bildandet av en inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital.

I det nya årtusendet gled fokus över mot den snabba utvecklingen i Kina och andra tillväxtmarknader. Kina anslöt sig till världshandelsorganisationen WTO under 2021 samtidigt som utflyttningen av arbetsplatser och industriproduktion från Europa och USA till andra delar av världen, framför allt länder med lägre kostnader i exempelvis Asien, accelererade.

Utflyttningen av industriproduktion från västvärlden bidrog till en ökad arbetsdelning mellan länder, regioner och världsdelar. Den förstärktes och förändrades sedan i takt med att de globala försörjningskedjorna blev längre och mer uppdelade. Ett stopp i produktionen i en specialiserad fabrik i en del av världen kunde på kort tid begränsa tillgången på varor på andra sidan jordklotet. Samtidigt kom varuproduktionen i allt högre grad att förlita sig på just-in-time, ett mer lönsamt och närmast lagerlöst produktionssystem med mycket kort väg från beställning till leverans. Förutsättningen för att detta ska fungera är snabba, tillförlitliga och billiga transporter. Företag som Shein, Temu och Wish har också nyttjat nya transportmöjligheter och lägre handelshinder för att sälja varor direkt till konsumenter i hela världen i stället för att använda sig av mellanhänder i olika länder och därigenom pressa priserna.

Ökade kommunikationer och kulturell globalism

En central drivkraft som lade grunden till den ökade globaliseringen var utvecklingen och utbredningen av informationsteknologi. Den utökade tillgången till internet möjliggjorde snabbare och enklare kommunikation mellan världsdelarna, en förutsättning för utflyttningen av industriproduktion till andra delar av världen.[3] Kunskap och information i form av idéer, teknologi och produktionsmetoder spreds nu snabbare utanför den rika delen av världen och gav en accelererad ekonomisk tillväxt i många utvecklingsländer.

Förbättrade kommunikationsmöjligheter påverkade inte bara handeln på tvärs av nationsgränser utan bidrog även till en kulturell globalisering. Både resor och kontakter med människor i andra länder underlättades och bidrog till ett större utbyte av idéer och exponering mot andra kulturer. Den här nya verkligheten blev framför allt märkbar bland unga och människor i större städer där kontakterna med omvärlden var som störst. Det handlade bland annat om en ökad spridning av populärkultur genom TV-serier, filmer och musik. Dessutom fick utbredningen av globala varumärken och produkter en betydande roll i denna process. Tillsammans kom det att påverka konsumtionsmönster och livsstilar i stora delar av världen. I gengäld skedde ofta anpassningar i vad som spreds och fick fäste i olika länder utifrån lokala sociala, ekonomiska och kulturella förutsättningar, så kallad ”glokalisering”.

Den ekonomiska globaliseringen mattas av

Globaliseringen saktade sedan in på flera sätt under 2010-talet och en del ekonomer gav då uttryck för att åren med ”hyperglobalisering” hade nått sitt slut. Under många år ökade exempelvis handeln med varor mellan länder ungefär dubbelt så snabbt som den ekonomiska tillväxten i världen. Förhållandet bröts under finanskrisen och har sedan aldrig återhämtat sig.[4] Inbromsningen kopplades bland annat till omställningen mot en mer konsumtionsledd ekonomi i Kina och andra tillväxtländer, med stigande löner och minskad skillnad i tillverkningskostnader i industrin gentemot rika länder i Nordamerika och Europa. Här syntes också tecken på en begynnande regionalisering i storföretagens tillverkning där produktionen läggs så nära slutkonsumenterna som möjligt, ett lukrativt alternativ när skillnader i produktionskostnader minskar. En annan anledning står också att finna i synergieffekter som skapas när utveckling och produktion förläggs i närheten av varandra.[5]

Globaliseringen saktade sedan in på flera sätt under 2010-talet och en del ekonomer gav då uttryck för att åren med ”hyperglobalisering” hade nått sitt slut.

Vidare framfördes tankar om att den ökande automatiseringen och robotiseringen inom industrin skulle komma att minska efterfrågan på lågavlönad arbetskraft och därmed behovet av långa globala försörjningskedjor. Vissa ekonomer menade att detta skulle göra det svårt för fattigare länder i till exempel Afrika att följa Kinas väg mot utveckling och välstånd genom exportdriven tillväxt baserad på billig arbetskraft.[6]

Växande politiskt missnöje och dess konsekvenser

Utvecklingen mot ökad globalisering och integration över landsgränserna har inte skett utan omfattande debatt och politiska meningsskiljaktigheter. Protester mot globalisering tog fart på allvar alldeles före sekelskiftet med stora protester som sammanföll med G8-mötet i Köln, WTO-mötet i Seattle och året efter i Prag mot IMF. Under åren har det visat sig att både kritiker och förespråkare av globaliseringen delvis har fått rätt: lönerna steg snabbt i framför allt Kina, och miljontals människor lämnade fattigdomen.[1] Många konsumtionsvaror i västvärlden blev väsentligt billigare, vilket i sin tur pressade ner inflationen och gjorde det billigare att låna pengar. Men utflyttningen av arbetsplatser bidrog till ökade inkomstskillnader och låga reallöneökningar bland medelinkomsttagare i stora delar av västvärlden.[2]

Under 2010-talet ägde ett skifte i globaliseringsdebatten där fokus flyttade till de obalanser och den polarisering utvecklingen hade medfört.[7] Oron för nya terrordåd och krig, en ökad osäkerhet om framtiden bland globaliseringens förlorare, en finans- och en flyktingkris gav syre åt ett växande politiskt missnöje i många länder i västvärlden. Globaliseringens kritiker uppfattade det ekonomiska välstånd som skapats genom den ekonomiska globaliseringen som ojämnt fördelat bland befolkningen med tydliga vinnare och förlorare. Utvecklingen bidrog till ett ökat motstånd mot frihandel, fria kapitalrörelser och internationell migration, vilka varit centrala drivkrafter för globaliseringen.

Dessutom pågick en närmast kulturell motreaktion i delar av befolkningen i Europa och Nordamerika, framför allt bland äldre män med kortare utbildning.[8] Dessa kände i många fall inte igen sig i de individorienterade och kosmopolitiska värderingar som utgjorde normen bland den högutbildade och urbana klassen i de större städerna. Globaliseringen uppfattas som ett växande hot mot deras självbild och sätt att leva. Det kombinerade ekonomiska, politiska och kulturella missnöjet har kommit att underminera förutsättningarna för de politiska samarbetsrelationerna mellan länder och har satt utvecklingen mot en fortsatt globalisering under press.

Dessutom pågick en närmast kulturell motreaktion i delar av befolkningen i Europa och Nordamerika, framför allt bland äldre män med kortare utbildning.

Missnöjet gjorde samtidigt människor mindre benägna att ta till sig information som inte överensstämde med deras verklighetsbild. Utvecklingen förstärktes av att mycket av samhällsdebatten flyttade över till sociala medier, där algoritmer styrde användarna mot innehåll som generade starka känslor för att maximera trafiken på plattformarna. Detta bidrog till att förstärka ilskan mot grupper och intressen som sågs som ett hot mot den egna livsstilen eller världsbilden.

Förändrade förutsättningar eller avglobalisering?

Resultatet blev i förlängningen en minskad social tillit, försvagade samhällsinstitutioner och en mer splittrad verklighetsuppfattning bland befolkningen i många demokratier.[9] I takt med det växande missnöjet har spänningar inom och mellan länder ökat och politiska rörelser som är skeptiskt inställda till fortsatt globalisering har skördat framgångar i olika val och omröstningar. Den här utvecklingen har också påverkat stödet för många mellanstatliga samarbeten, internationella avtal och globala institutioner som utgör fundamentet för stark och fortsatt globalisering. Globalt präglas debatten av en ökad misstro mellan USA och Kina som påverkat samarbetet i organisationer som FN, WTO och Världshälsoorganisationen. I Norden har passunionen urholkats sedan flyktingkrisen 2015 för att sedan nästan helt sättas ur spel under delar av Coronapandemin. Under pandemiåren stängdes också gränser globalt och koordinationen av sjukvårdsmateriel, mediciner och insatsvaror i industrin var periodvis närmast icke-existerande.

Den här utvecklingen tyder enligt en del observatörer på att världen är på väg in i en tid med tilltagande ”avglobalisering”. [10] Argumentet understryks av hur sårbara de globala försörjningskedjorna visade sig vara under pandemin, och hur de sedan åter satts under förnyad press efter Rysslands invasion av Ukraina. De säkerhetspolitiska spänningarna har även accelererat globalt, vilket underminerar förutsättningarna för öppenhet och samarbete i stora delar av världen. En annan trend är fortsatt hemtagning av industriproduktion till västvärlden, framför allt USA, och ambitioner om att kunna extrahera värdefulla metaller för tillverkning i Europa i stället för att importera det från andra delar av världen.[XX]

Trots dessa och andra trender anti-globaliseringsströmningar så handlar dagens utveckling snarare om en avmattning och justering än total ”avglobalisering”. Samarbetsklimatet i delar av världen kan även ha förbättrats inom vissa områden, som exempelvis viljan till försvarspolitiskt samarbete i Europa. Den ryska invasionen av Ukraina lett till en NATO-expansion med både Finland och Sverige, och attityden bland de europeiska medlemmarna av alliansen drar mer mot fördjupat försvarssamarbete snarare än splittring, oavsett vilken inriktning som USA väljer framöver. Omförhandlingen av det nya nordamerikanska frihandelsavtalet (tidigare NAFTA), som trädde i kraft för fyra år sedan, följde på en stor debatt om protektionism och begränsningar på handel men där det nya avtalet i stort fortfarande följde samma principer om frihandel och eventuella vinster för anti-globaliseringsströmningar mest var kosmetiska. På sikt är det möjligt att utvecklingen kan leda till en mer uppdelad men fortsatt globaliserad värld, där samarbete fortsätter att fördjupas inom separata sfärer men där utbytet mellan olika block och regioner stagnerar.

Tyngdpunkten i världen förskjuts

Globaliseringen har inte bara bidragit till en minskad fattigdom globalt, utan också förskjutit den ekonomiska och politiska tyngdpunkten i världen bort från Europa och Nordamerika. På några få årtionden har tidigare fattiga och marginaliserade länder som Kina och Indien seglat upp som ekonomiska stormakter. Minskade relativa skillnader gentemot västvärlden har även fått en lång rad andra tillväxtländer att flytta fram sina positioner. Det avspeglas till exempel i att centrum för världshandeln inte längre kretsar runt USA och EU utan har sin tyngdpunkt i Asien med Kina i centrum.

Utvecklingen har gett upphov till en förändrad maktbalans på den världspolitiska scenen som utnyttjas av auktoritära regimer och politiska rörelser i strävan att öka sin legitimitet och sitt inflytande på västvärldens bekostnad. Vissa länder, däribland Nordkorea och Iran, utnyttjar hotet om kärnvapen medan andra, såsom Saudiarabien och Ryssland använder västvärldens beroende av fossila energikällor som påtryckningsmedel för att uppnå olika mål. Det syns även i Kinas ökade användning av hot och repressalier mot länder, organisationer och individer som kritiserar regimen eller bara försöker skydda sina egna intressen. Exempel på detta är Kinas reaktioner på Sveriges kritik av kidnappningen och fängslandet av den svenske bokförläggaren Gui Minhai och mot beslutet att utestänga Huawei från utbyggnaden av det svenska 5G-nätet.

Utvecklingen har gett upphov till en förändrad maktbalans på den världspolitiska scenen som utnyttjas av auktoritära regimer och politiska rörelser i strävan att öka sin legitimitet och sitt inflytande på västvärldens bekostnad.

Västvärldens minskande inflytande visar sig också i diskussioner om kultur, livsåskådning, värderingar och verklighetsuppfattningar. Motståndet har ökat mot värderingar som vissa länder och grupper uppfattar som synonymt med en västerländsk verklighetsuppfattning. Under hösten 2015 valde exempelvis FN att stryka homosexuellas rättigheter från organisationens globala utvecklingsmål efter påstötningar från Saudiarabien.[12] Vidare har västvärldens kulturella dominans och mjuka makt delvis kommit att utmanas. Till exempel hålls stora internationella sportevenemang allt oftare i länder utanför Europa och Nordamerika. På motsvarande vis har länder som Indien och Sydkorea byggt upp film- och musikindustrier som har fått global räckvidd.

Globaliseringen påverkar även lokalt

Som ett litet exportberoende land har globaliseringen ett avgörande inflytande på den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Det visar sig bland annat i den kraftiga ökningen av den gränsöverskridande handeln och i direktinvesteringarna till och från utlandet sedan 1970-talet.

Sverige tillhör på flera sätt globaliseringens vinnare. En betydande faktor är att det svenska näringslivet har blivit alltmer konkurrensutsatt från utlandet. Det innebär att företagen löpande har tvingats öka värdet av medarbetarnas arbete genom rationaliseringar, produktutveckling och innovation för att överleva på den globala marknaden. Detta har skapat fler högavlönade arbeten i kunskapsintensiva delar av tjänstesektorn och industrin. Samtidigt har globaliseringen tvingat företag med låg konkurrenskraft att dra ner på verksamheten, vilket har frigjort arbetskraft till nytta för andra mer produktiva delar av näringslivet. De stora exportföretagen har i flera fall haft en mycket stor värdetillväxt de senaste årtiondena.

En lokal effekt av globalisering är att antalet anställda inom industrin har minskat under de senaste årtiondena. Till gengäld har antalet utländska företag med verksamhet i Helsingborg vuxit kraftigt. I Helsingborg finns det idag 700 utlandsägda företag, en ökning med nära 184 procent sedan år 2000. De utlandsägda företagen sysselsätter runt 16 900 personer, vilket representerar över 21 procent av samtliga anställda i näringslivet i Helsingborg. I Sverige som helhet är motsvarande siffra ungefär 15 procent. Utländskt ägande tillför kapital och kompetens samt bidrar till utveckling och innovation på platserna där företagen är verksamma. Det kan dock även innebära ökad sårbarhet och mindre lokalt engagemang från företagens sida. Globaliseringen och den ökade rörligheten mellan länder har också gett utslag i fler internationella studenter på Campus Helsingborg och fler utländska anställda bland Helsingborgs företag. Inflyttningen av personer från Indien har varit den största från utlandet till Helsingborg under senare år och hänger till stor del ihop med ett behov av ingenjörer och IT-kompetens hos större arbetsgivare i Helsingborg.