02. Den åldrande staden

Sverige befinner sig idag i ett nytt demografiskt läge med en åldrande befolkning där kommuner som tidigare sett höga födelsetal och stark befolkningstillväxt står inför nya utmaningar. Antalet äldre ökar redan idag och takten kommer att accelerera i närtid, vilket medför ett växande behov inom den kommunala vården och omsorgen. Samtidigt lever vi längre och friskare liv vilket gör att vi både kan arbeta och njuta av våra liv på ett sätt som vi inte tidigare haft möjlighet till. Många av de äldsta drabbas dessutom av ensamhet och psykisk påfrestning vilket blir en större utmaning när gruppen växer.

De demografiska förutsättningarna ger ramen som det offentliga Sverige har att förhålla sig till. De äldre åldersgrupperna växer idag i snabb takt och prognoserna pekar på att den här trenden kommer att fortsätta framöver [1]. Befolkningens sammansättning i Sverige kommer därmed att förändras och den centrala effekten är att svenskarna i genomsnitt kommer att bli äldre. Detta ger en pågående demografisk förändring som det offentliga Sverige behöver hantera. På nationell nivå handlar framtidens frågor om hur samhällsekonomier och pensionssystem ska struktureras för att säkra ålderdomen för befolkningen. Detta har redan blivit en utmaning i länder som Sydkorea och Japan där befolkningen redan idag är avsevärt äldre än i många andra OECD-länder [2].

Den demografiska utvecklingen påverkar också lokalt i svenska regioner och kommuner. När genomsnittsinvånaren i Helsingborg blir äldre över tid kommer det påverka den resursfördelning och kompetensförsörjning som krävs av staden för att tillgodose behoven. Här handlar utmaningen dels om att den vård och omsorg som kommunen tillhandhåller för invånarna ska dimensioneras rätt när grupperna som nyttjar tjänsterna växer. Dels handlar det om att hantera stadens planering av fysiska ytor, kulturutbud, nöjen och andra tjänster som ska vara tillgängliga för stadens allt äldre befolkning.

En äldre befolkningsstruktur

Även om befolkningen i Sverige inte växer i samma takt som tidigare så påverkas åldersstrukturen kraftigt, både de närmaste åren och på längre sikt. En av de bidragande faktorerna är de stora skillnaderna i storlek mellan olika födelsekullar. De stora kullar som är födda runt 1990 är om fem år i 40-årsåldern och 1960-talisterna har just eller kommer snart att gå i pension. I det korta perspektivet förväntas antalet äldre över 80 år i landet öka med drygt 160 000 personer fram till 2030 vilket motsvarar en ökning med en fjärdedel i åldersgruppen från 2024 [3]. Läggs ytterligare fem år till prognosen så kommer gruppen äldre över 80 att ha vuxit med en tredjedel, eller knappt 217 000 personer.

Framskrivningar av befolkningen i de äldre åldersgrupperna tenderar att vara relativt säkra eftersom äldre jämförelsevis sällan byter boende och flyttar. Det är därför möjligt att göra framskrivningar för äldre på väldigt lång sikt för att illustrera hur den demografiska sammansättningen av samhället håller på att förändras. Idag är ålderskullarna strax över 30 år de största i landet men på längre sikt fram till 2070 förväntas de största åldersgrupperna att vara mellan 50–60 år gamla [1]. Det innebär att den utveckling med växande grupper av äldre som vi genomgår i dagsläget inte är en tillfällig trend utan ett samhällsfenomen som med stor sannolikhet kommer att pågå under en lång tid framöver.

[DIAGRAM FÖR HUR BEFOLKNINGEN KOMMER ATT SKIFTA OCH BLI ÄLDRE I HELSINGBORG JÄMFÖRT MED SVERIGE]

Lokalt har demografiutmaningarna redan blivit en större fråga i kommuner som idag känner ett större tryck av de demografiska förändringarna. I Helsingborg kommer gruppen som är 80 år eller äldre att växa med ungefär 38 procent, eller cirka 3 100 personer, fram till 2035 från dagens utgångsläge [4]. Utmaningarna inom äldreomsorgen är dock redan idag större i andra kommuner med en äldre befolkningsstruktur. Medelåldern i Helsingborg är 41,5 år men varierar mellan olika statistikområden där befolkningen inom statistikområdena Norr och Drottninghög har högst respektive lägst medelålder. Inom Skåne har Helsingborg inte den äldsta åldersstrukturen utan denna återfinns i Simrishamn där medelåldern ligger på 50,8 år, följt av Båstad på 48,4 år [5]. Ett närliggande exempel på en kommun där den åldrande befolkningen har uppmärksammats i media är Lomma. Här har det låga barnafödandet lett kommunledningen till att börja prioritera anpassningar för äldre som serviceboende, kulturhus och parker inriktade mot äldre, i stället för skolor [1]. Ett ännu mer tydligt exempel på en kommun med en utmanande befolkningsstruktur är Överkalix där de största årskullarna återfinns mellan 70–74 år, alltså redan idag 40 år äldre än genomsnittet för Sverige som helhet [7].

Påverkan på välfärden

När antalet äldre ökar påverkas som en följd behovet av äldreomsorg i landet, speciellt när befolkningstillväxten i de äldre åldersgrupperna i Sverige kommer att se en ännu kraftigare ökning under de kommande tio åren jämfört med föregående tioårsperiod. Samtidigt som de äldre i samhället blir allt fler så ser vi också att fler av dessa levnadsår är friska år. Här påverkar faktorer som bättre vård tidigare i livet, bättre socioekonomiska förutsättningar och livsstilsförändringar jämfört med tidigare generationer. Det innebär att SKR bedömer att det framtida behovet av äldreomsorg inte kommer att öka i samma takt som befolkningsutvecklingen [8].

SKR har beräknat det framtida behovet av hemtjänst och särskilt boende med tre olika framskrivningar som gör olika antaganden för hur äldreomsorgsbehoven förändras över tid. Beroende på vilka antaganden som görs visar framskrivningarna att behoven av äldreomsorg ökar med mellan 33 och 13 procent fram till 2033. För Helsingborgs del är ökningen i antalet brukare inom hemtjänst och SÄBO inom ett spann från 26 till 10 procent under samma tidsperiod enligt SKR:s olika modeller [9]. Den här framskrivningen ger en bild av hur mycket mer resurser och personal som kommer krävas för att täcka behoven inom äldreomsorgen i närtid.

En central utmaning för kommunerna är att konkurrensen om arbetskraften som kan användas för att kompetensförsörja äldreomsorgen kommer att öka då även regioner, staten och det privata näringslivet också kommer att söka efter kompetens med ljust och lykta i framtiden [10]. I ett läge där befolkningen i det som brukar beskrivas som yrkesför ålder inte växer lika snabbt skapar det en hårdare konkurrenssituation än tidigare för välfärdssektorn. Enligt SKR riskerar statliga förslag om ökade krav på bemanning låsa fast den kommunala äldreomsorgens arbetssätt, just i ett läge när lokal innovation behövs. Därmed kan kommunernas arbete att ställa om mot nya arbetssätt, som mer och nära kontinuerlig vård, att försvåras. Möjligheten att attrahera kompetens från exempelvis underutnyttjade grupper som jobbonärer [11] är en potentiell del av lösningen på kompetensförsörjningsutmaningen.

Yngre äldre en växande resurs

Sysselsättningen bland personer som närmar sig pensionsåldern är redan hög i Sverige jämfört med andra europeiska länder, och det är dessutom vanligare att arbeta efter pensionsåldern [12]. Nationellt fortsätter trenden mot att allt fler äldre arbetar efter pensionsåldern och de senaste två decennierna har sysselsättningen bland äldre fördubblats från 10 procent till över 20 procent [13] [14]. Utvecklingen mot fler arbetande sker samtidigt som synen på äldre på arbetsmarknaden håller på att förändras. OECD beskrev i en rapport hur myter kring äldres hälsa och produktivitet höll tillbaka äldre från arbetsmarknaden [15]. Dagens utveckling pekar i stället på att äldre blir alltmer accepterade och välkomnade på arbetsmarknaden.

En högre sysselsättningsgrad bland yngre äldre (65-79 år) kan delvis kompensera för att fler ska försörjas genom våra välfärdssystem framöver samtidigt som det också underlättar kompetensförsörjningsproblematiken inom äldreomsorgen. Om trenden håller i sig kommer snart närmare en fjärdedel i åldersgruppen 65-74 att vara aktiva på arbetsmarknaden, även om andelen är något lägre i Helsingborg än i Sverige som helhet.

[DIAGRAM ÖVER ÖKAT FÖRVÄRVSARBETE BLAND ÄLDRE I HELSINGBORG]

Att ge möjlighet för de nära pensionen att på något vis arbeta vidare efter pensionsåldern är en möjlighet för både staden och näringslivet att behålla kompetens i ett läge när det är svårt att nyrekrytera. Samtidigt är denna utveckling också kantad med utmaningar då arbetsmarknaden förändras snabbt, med nya kompetenskrav som kan vara svåra för många äldre att uppnå.

Det ska också noteras att äldre inte bara utgör en växande tillgång på arbetsmarknaden utan också fyller en rad andra funktioner i samhället. Många utgör ett viktigt stöd för barnfamiljer och bidrar till exempel med barnpassning eller ekonomisk hjälp i olika situationer. Andra engagerar sig i föreningslivet eller bidrar till samhället på andra sätt. När de som är äldre både lever längre och blir allt friskare, samtidigt som utvecklingen går mot färre barnbarn [KORSLÄNK], frigörs eller skapas också mer tid för rekreation, kultur, resor och andra typer av konsumtion.

Den växande silverekonomin

Det stadigt växande antalet äldre i samhället leder till att marknaden för tjänster och produkter för äldre också växer. Det som ibland kallas för ”silverekonomin” är inte ett nytt begrepp men får en allt viktigare betydelse även för det svenska samhället när genomsnittssvensken blir äldre. En bidragande orsak till den växande silverekonomin är att friska och ekonomiskt starka äldre har mer tid och möjlighet att konsumera upplevelser och andra produkter än tidigare äldre generationer. En studie från EU prognostiserade att konsumtionen bland äldre ökar med ungefär 5 procent per år och att den i närtid kommer att utgöra ungefär en tredjedel av unionens BNP [16]. Det handlar om att äldre jämförelsevis tenderar att spendera mer av sina resurser inom områden som rekreation och kultur, hemdekor och möbler och vård. Silverekonomin handlar även om att se potentialen hos seniorer som konsumentgrupp. Detta gäller framför allt på landsbygden där befolkningen åldras i rask takt och där seniorer utgör en allt viktigare konsumentgrupp [17]. Tillsammans med ökade möjligheter till distansarbete [18] har äldre möjlighet att förlänga sina karriärer, bosätta sig eller bo kvar där man önskar och kan därmed bidra till livskraften på olika orter.

Stora techbolag har också uppmärksammat att äldre tenderar att bli mer och mer tekniskt kunniga idag jämfört med tidigare. Därav lanseringen av smarta klockor som kontinuerligt håller koll på hjärtat eller trådlösa hörlurar som samtidigt fungerar som hörapparater. Att äldre blir allt bättre på att använda digitala hjälpmedel skapar också andra möjligheter och förväntningar [KORSLÄNK] på det offentliga då kommunens service försöker hålla jämna steg med utvecklingen i samhället i stort. Ett ökat digital beroende kommer också med risker. Äldre som använder smarta telefoner har en högre risk att bli telefonberoende än många andra åldersgrupper. Samtidigt har internationella studier också visat att ökad skärmtid bland äldre går hand-i-hand med mindre fysisk aktivitet och sämre sömn [19].

Hälsa och trygghet bland äldre

Hälsan bland äldre som grupp försämras väsentligt när de kommer upp högre åldrar. Resultat från Nationella folkhälsoenkäten visar att det psykiska välbefinnandet är lägre och att fler utsätts för allvarlig psykisk påfrestning bland äldre (85+ år) jämfört med yngre äldre (65-84 år). Flera faktorer samverkar med detta, till exempel fler fysiska hälsoproblem och försämrat socialt nätverk. Forskning visar emellertid att förebyggande och hälsofrämjande insatser har god effekt även i höga åldrar. Det handlar bland annat om att motverka ensamhet, främja fysisk aktivitet och goda matvanor.

Ett aktivt liv högt upp i åldrarna kan bidra till att minska den ensamhet som många äldre upplever. I takt med att de äldre ökar gör också antalet ensamhushåll det. Bland de över 80 år i Helsingborg bor cirka två tredjedelar ensamma, vilket negativt påverkar både fysisk och psykisk hälsa. Ett exempel på hur staden arbetar med att minska ensamheten är SällBo, i regi av Helsingborgshem, ett slags co-living-koncept där yngre, nyanlända och äldre bor tillsammans och möts i vardagen [20].

En följd av den åldrande befolkningen är en omställning mot Nära vård, ett nationellt skifte mot mer personcentrerad vård med ökade hälsofrämjande och förebyggande insatser. Det gör att samverkan mellan olika vårdinstanser blir allt viktigare för att möta individens behov, då reformen innebär en omställning mot att vården alltmer utgår från personer och relationer snarare än organisationers struktur. Som en förlängning av detta kommer mer vård att fokuseras till hemmet och närmiljön. Detta förväntas leda till att behovet av tillgänglighetsanpassade bostäder ökar, då dagens bostadsbestånd ofta inte möter äldre personers behov. Dessutom förväntas en ökad efterfrågan på boendeformer som trygghetsboenden och seniorboenden, vilket ställer krav på kommunerna att anpassa sitt utbud.

Påverkan på stadsplanering

Hur olika grupper upplever, använder och har tillgång till våra gemensamma ytor är centralt för ett hållbart samhälle. Att skapa samhällen som tar hänsyn till äldre vuxnas behov handlar alltså inte om att skapa lösningar för specifika grupper utan för att göra samhällen tillgängliga och hållbara för alla. Här handlar det om att anpassa färdmedel och miljöer så att de kan nyttjas av alla oavsett ålder samt att anpassa aktiviteter som också tilltalar en äldre målgrupp. Nyckelfaktorer som lyfts fram i en studie av Nordiska Rådet inkluderar bland annat tillgänglighet för äldre i kollektivtrafiken för att uppmuntra äldre vuxnas delaktighet i samhället [21].

Staden har också ett intresse av välfungerande flyttkedjor inom kommunen [KORSLÄNK] där ambitionen är att möjliggöra bostadsflyttar för invånare i olika livsfaser. En utmaning är att nybyggnationen av familjevänliga bostäder har varit låg samtidigt som kostnaderna för många befintliga lägenhetsbostäder är relativt höga. Det innebär att de äldre som skulle ha ett intresse av att flytta från sitt småhus till en mindre bostad när deras behov förändras inte ser det som ett attraktivt alternativ på grund av kostnaden, samtidigt som ett potentiellt familjevänligt småhus inte frigörs på marknaden.

Utblick

Föregående brännpunkt Nästa brännpunkt