14. Omställning mot ett grönare samhälle

Hållbarhetsfrågorna har över tid kommit att ta en allt större plats i planering och mål för många organisationer. Detta leder till en ändrad spelplan där stora delar av samhället ställer om mot ett grönare och mer hållbart samhälle. Individers beteenden spelar roll, men kommuner och företag har större påverkansmöjligheter och därmed en mer central roll i omställningen. Även om de flesta är överens om behovet av förändring är vägen dit svårnavigerad och konfliktfylld. Samtidigt har frågorna i vissa fall fått ge vika för mer kortsiktiga prioriteringar under lågkonjunkturen. Det syns även en tendens till att den gröna omställningen delvis glider över i att öka samhällets motståndskraft som en reaktion på det försämrade omvärldsläget.

Ökad hållbarhet i fokus

Att arbeta med hållbarhet har blivit en självklarhet i alla samhällssektorer. Det ligger i linje med ett högt intresse för miljöfrågor och ett brett stöd i den svenska befolkningen för att satsa på hållbarhet. Enligt den nationella SOM-undersökningen från Göteborgs universitet uppger tre fjärdedelar att det är ett bra förslag att satsa på ett mer hållbart samhälle, och mer än två tredjedelar intresserar sig för miljöfrågor. Vidare upplever knappt hälften av de svarande klimatförändringarna som mycket oroande inför framtiden, varav kvinnor i något högre utsträckning än män. [1] Samtidigt blir effekterna av de globala klimat- och miljöförändringarna [länk till Klimatpåverkan] allt påtagligare i människors vardag.

Utvecklingen ökar efterfrågan på hållbara lösningar och ställer större krav på samhälle och näringsliv att agera för en minskad klimatpåverkan, mer cirkulära resurssystem och skydd av natur och miljö. För många organisationer innebär detta att hållbarhet har gått från att vara en bisak till att bli en självklar del av verksamheten. Det handlar som regel inte längre om att arbeta med frågorna, utan om hur och på vilket sätt det görs. Svenskt näringsliv uppger att den gröna omställningen har blivit vardag hos tiotusentals svenska företag, och att nya hållbara lösningar fasas in för att det är affärsmässigt rätt trots att det ibland kan finnas betydande kommersiella risker. [2]

Vidare har hållbarhet över tid kommit att få allt större politiskt fokus på europeisk nivå, vilket får påtagliga effekter under kommande år. Till exempel har 30 procent av alla medel i EUs långtidsbudget för 2021 till 2027 avsatts till gröna investeringar. [3] Förutom att hantera klimatkrisen ska den biologiska mångfalden och ekosystemen skyddas samt 20 procent av naturområdena återskapas till 2030. Vid sidan av detta införs nya regleringar för ett ökat producentansvar kring varornas livslängd, möjligheter till reparation, tydligare konsumentmärkning och bättre avfallshantering. Dessutom inför unionen koldioxidtullar från och med 2026, vilket innebär att import av bland annat stål, aluminium, cement, handelsgödsel, vätgas och el från länder utanför EU åläggs tullavgift utifrån sina koldioxidutsläpp vid tillverkningen. [4]

” För många organisationer innebär detta att hållbarhet har gått från att vara en bisak till att bli en central del av verksamheten. Det handlar som regel inte längre om att arbeta med frågorna, utan om hur och på vilket sätt det görs.”

Parallellt med detta har många europeiska städer flyttat fram sina positioner, och har i många fall antagit mer ambitiösa klimat- och miljömål än sina stater. Helsingborg är en av dessa och staden jobbar mot ambitiösa klimat- och miljömål, som både handlar om att påverka beteenden och att skapa förutsättningar för att det ska vara lätt att göra rätt. Samtidigt ser allt fler företag lokalt en egen affärsnytta med att driva på och gå före i omställningsarbetet. Det avspeglas bland annat i att flera hundra företag och föreningar har skrivit under de lokala initiativen Helsingborgsdeklarationen och Klimatavtal Helsingborg. [5]

Vägen utstakad men krokig

Omställningen mot klimatneutralitet innebär stora krav på både individer och organisationer. Även om riktningen är tydlig är vägen ofta både komplex och konfliktfylld. När ambitionerna ska omsättas i konkreta åtgärder uppstår målkonflikter, med olika åsikter kring ekonomi, prioriteringar och ansvarsfördelning. Dessa intressekonflikter kan förväntas öka i framtiden, i takt med att fler kraftfulla åtgärder införs.

Det finns ett motstånd mot den gröna omställningen som delvis beror på oro för förändringar och ökade kostnader. Detta kan leda till skillnader i vilka åsikter människor har i klimatfrågan, och hur de faktiskt agerar i sitt vardagsliv. Även om en majoritet vill att fler åtgärder ska genomföras för att hantera klimatkrisen, är få villiga att göra personliga uppoffringar. Skillnaden mellan åsikter och handlingar minskar dock när människor får möjlighet att visa hur de bidrar till lösningen. Positionering och inkludering blir därmed viktiga faktorer för att underlätta förändringar, genom att få individen att identifiera sig med de förändrade vanor man vill försöka åstadkomma.

En annan utmaning i omställningsarbetet är att långsiktiga mål kan innebära kortsiktiga kostnader och ineffektivitet. Till exempel kräver minskade utsläpp antingen höjda priser på fossila bränslen, eller att fossilfria alternativ blir billigare. Prishöjningar är emellertid ofta impopulära bland väljare och konsumenter, särskilt när energikostnaderna redan är höga. För att hantera kortsiktiga opinioner och marknadsförhållanden finns flera exempel där klimat- och miljöåtgärder har skjutits upp, vilket riskerar att leda till större kostnader för samhället på längre sikt. Samtidigt är det som är bra på global eller nationell nivå inte alltid populärt eller oproblematiskt lokalt. Denna konflikt mellan globala behov och lokala kostnader berör exempelvis planer på att starta gruvor och att bygga ut vindkraft. Det är en sak att vara positiv till ett fenomen i stort, men något annat att acceptera det och dess effekter i ens egen närhet.

De omfattande beteendeförändringarna i befolkningen under pandemin visade hur mänsklig påverkan på miljön snabbt kan förändras. Sådant som tidigare ansågs omöjligt både politiskt och på individnivå blev snabbt vardag och resulterade i nya vanor och minskad miljöpåverkan, om än i många fall endast tillfälligt.

Olika prioriteringar och en omställning som hackar

Samtidigt har de senaste årens ökade konflikter i omvärlden [Länk till inre och yttre hot] och en försämrad samhällsekonomi förflyttat fokus mot andra frågor. Problemställningar här och nu kopplat till trygghet, säkerhet, jobb och välfärd, tar ofta större plats i samhällsdebatten än de mer långsiktiga miljö- och klimatfrågorna. Dessutom har kopplingen mellan politisk identitet och klimat- och miljöattityder i befolkningen ökat över tid. [1] Detta har bidragit till ett ökat socialt, kulturellt och politiskt motstånd mot olika åtgärder och initiativ. När det sedan har kommit till kritan har en del hållbarhetsfrågor därför fått ge vika för andra intressen under senare tid. Ett exempel på detta är hur utbyggnaden av havsbaserad vindkraft i Östersjön delvis har fått stå tillbaka för Försvarsmaktens behov och intressen. [6] Å andra sidan har den gröna omställningen allt oftare kopplats till behovet av motståndskraft och självförsörjning i ljuset av det försämrade omvärldsläget, vilket ger en viss tvetydighet. [7]

”Problemställningar här och nu kopplat till trygghet, säkerhet, jobb och välfärd, tar ofta större plats i samhällsdebatten gentemot de mer långsiktiga miljö- och klimatfrågorna. Dessutom har kopplingen mellan politisk identitet och klimat- och miljöattityder i befolkningen ökat över tid.”

I takt med fokusförflyttningen, lågkonjunkturen [länk till Ökat omställningstryck] och ökad osäkerhet har omställningstakten tillfälligt bromsat in. Även om många företag fortsätter att sätta ambitiösa klimatmål har en del valt att senarelägga eller justera sina. [8] Samtidigt har den gröna industrirevolutionen drabbats av uppmärksammade bakslag både i Sverige och internationellt under senare år. Det bidrar till en ökad osäkerhet som påverkar förutsättningarna för lösningar som det finns stora förhoppningar på men som fortfarande befinner sig i en tidig fas av kommersialisering, såsom CCS och batteriparker. Kortsiktigt kan det innebära att politiker, företagare och invånare blir mer försiktiga och vågar mindre. Situationen kan i viss mån liknas vid den tidiga internethypen kring århundradeskiftet, med börsnedgång och företagsdöd som sedan följdes av reella framsteg när proppen gick ur.

Utöver de ekonomiska och politiska faktorerna finns också mer praktiska utmaningar som påverkar takten i omställningen, inte minst tillgången till el. Den gröna omställningen medför en ökad efterfrågan på el. Ett lokalt exempel är Öresundslinjens övergång till batteridrift av färjorna till Helsingör. Kraven på elnätet ökar dessutom i takt med bland annat bostadsbyggande, verksamhetsetableringar och elektrifierade transporter. Det finns i nuläget kapacitetsbrist i elnätet regionalt, vilket påverkar effekttillgången i Helsingborg. Utmaningen är att energiförbrukningen ökar snabbt, från omkring 150 TWh i dag till cirka 250 TWh år 2050 nationellt, samtidigt som det finns krav på att ny energiproduktion ska vara fossilfri. [9] Med en ökande efterfrågan riskerar omställningen att försenas när elen inte räcker till och måste prioriteras. Dessa konflikter och förändrade förutsättningar ökar kraven på kommunorganisationen som samhälls- och demokratibyggare, i hur vi för dialog, genomför åtgärder och fattar beslut samt medskapar omställningen tillsammans med andra.

Näringsliv och kommuner har en central roll i omställningsarbetet

En stor del av debatten fokuserar på individens ansvar. Samtidigt har enskilda individer begränsad rådighet över klimat- och miljöfrågorna. Det ligger därför ett stort ansvar på kommuner, myndigheter och förtag att påverka och driva förändring. Näringslivet har stor rådighet över och en central roll i omställningen. Flera stora branscher i Helsingborg, inklusive handel, transport och bygg- och anläggningssektorn, har idag en hög miljöpåverkan. Många företag ser dock affärsnyttan med att verka för en snabbare omställning och ligger i framkant i klimat- och miljöfrågor. Det betyder också att företag som inte anses bry sig om hållbarhetsfrågor riskerar att bli mindre konkurrenskraftiga.

Över tid har olika aktörers hållbarhetsarbete alltmer kommit att granskas av medvetna konsumenter och media. [10] Många, framför allt yngre, kräver både som konsumenter och arbetstagare alltmer genuint hållbara organisationer. Att kommunicera hållbarhetsinsatser utan att faktiskt agera, så kallad greenwashing, kan därmed leda till stora plötsliga förluster om det uppmärksammas. Antalet anmälningar om missvisande miljöpåståenden har också ökat de senaste åren. En EU-granskning visade 2021 att över 40 procent av undersökta produkter hade överdrivna, falska eller vilseledande påståenden kopplade till hållbarhet. [11] För att motverka greenwashing har EU sedan dess infört CSRD – Corporate Sustainability Reporting Directive, som tvingar producenter och företag att öppet redovisa hur deras verksamhet påverkar miljö, människor och hälsa.

Skärpta mål, handlingskraft och samverkan på vägen framåt

Genom Helsingborgs klimat- och energiplan för 2025-2030 och deltagande i Viable Cities satsning Klimatneutrala städer 2030 samt EU:s uppdrag för klimatneutrala och smarta städer har staden satt upp ett ambitiöst mål: att bli klimatneutral till 2030. Genom att ansluta sig till Green City Accord åtar sig staden också att uppfylla fem miljömål för grönare, renare och mer hälsosamma städer till 2030. För att lyckas krävs ett brett arbete som inkluderar stadens egen verksamhet, invånare, företag och organisationer i Helsingborg. Samtidigt ska staden inspirera och driva på andra städer på vägen mot målen.

För Helsingborgs stad innebär detta ökade förväntningar både från organisationen, invånarna och från omvärlden på att staden ska leverera på sina klimat- och miljömål. Det kräver snara och löpande anpassningar över en bred linje inom koncernen och genom samverkan med andra aktörer. Många förändringar handlar om att minska energianvändning och utsläpp av växthusgaser samt begränsa resursanvändning och införa naturbaserade lösningar, men inte minst om att skala upp lösningar med goda resultat och göra dem till nya standarder. Ett exempel på detta är Helsingborgs satsning på ”tre rör ut” i Oceanhamnen, som handlar om att vatten, näring och energi återvinns.

Stadsplanering är ett verktyg som städer kan använda för att driva på den gröna omställningen. Stora och medelstora städer som Helsingborg har större kraft att driva klimatsmart stads- och infrastrukturplanering än mindre kommuner. En högre täthet i befolkningen ger ökade förutsättningar för kollektivtrafik och service samt ett effektivt nyttjande av gemensam infrastruktur. Det ökar möjligheterna till klimatsmart vardag. Samtidigt tär städernas geografiska utbredning, täthet och höga konsumtion på den biologiska mångfalden och ekosystemen. Ett sätt för städer att hantera detta är att arbeta med bevarandet av befintlig natur, använda naturbaserade lösningar och anlägga ny natur i närområden. [länk till Mark och bostad]

Helsingborgs stad är också en stor kund som årligen spenderar över tre miljarder på inköp av varor och tjänster vilket ger tyngd i att ställa skarpa hållbarhetskrav i upphandlingar. Men offentlig sektor råkar också ut för oseriösa aktörer som vill sälja skenbart hållbara produkter. Därför är det viktigt att krav följs av kontroll och att kommunerna sinsemellan kommunicerar så att oseriösa företag [Länk till inre och yttre hot] kan motarbetas med gemensamma krafter.

Utblick

Föregående brännpunkt Nästa brännpunkt