Klimat- och miljöutmaningar

Under hela mänsklighetens historia har människan haft påverkan på sin närmiljö. Men sedan industrialismens genombrott har påverkan ökat i skala och människan har över tid påverkat hela jordens klimat och ekosystem. I takt med att det blivit alltmer tydligt hur människan påverkar förutsättningarna och livsvillkoren på jorden har klimat- och miljöutmaningarna hamnat alltmer i fokus.

Klimatförändringar, försvagade habitat och ekosystem, överutnyttjande av naturresurser och spridning av kemikalier är allvarliga miljöproblem. Dessa utmaningar hänger ihop med varandra, och det gör även deras lösningar. Miljöutmaningarna finns på flera nivåer. Men allt har sin början i det lokala och nära hos organisationer, företag och individer, och i de vardagliga val och beslut vi fattar varje dag. Samtidigt väger politiska beslut på nationell och internationell nivå tungt för vilka val som är möjliga att göra.

Utmaningar på bred front

Människans miljö- och klimatpåverkan har med tiden blivit alltmer påtaglig. Utvecklingen har nått till en punkt där det globalt sett har blivit svårare att uppfylla grundläggande mänskliga behov av mat, vatten, hälsa och trygghet.[1] Samtidigt har planetens förmåga att stå emot störningar minskat i takt med att påverkan från mänskliga aktiviteter har ökat. Människans strävan att skapa effektiva system för jordbruk, skogsbruk och stadsutveckling ger oss fördelar på kort sikt, men minskar med andra ord planetens förmåga att stå emot störningar på lång sikt.

Den internationella forskningsenheten Stockholm Resilience Center studerar konsekvenserna av mänsklig aktivitet på jorden utifrån ett systemperspektiv. Syftet är att undersöka var gränserna för vad planeten tål går, så kallade planetära gränser.[2] Deras studier pekar på att mänskligheten utsätter jordens ekosystem och livsmiljöer för mer än de kan tåla på ett antal områden. Särskilt allvarligt är att flera utvecklingar redan är mycket svåra att vända. Det gäller exempelvis den minskande biologiska mångfalden, det ökande näringsläckaget och övergödningen, omvandlingen av naturområden till jordbruksland och urbana miljöer, samt den mänsklig klimatpåverkan. Gemensamt för dessa är att de anses kunna medföra permanenta förändringar i villkoren för livet på jorden.

System ur balans

Konsekvenserna av att flera av systemen är ur balans är många. Dålig luftkvalitet ger akuta hälsoproblem i många av världens växande storstäder. Tilltagande klimatförändringar påverkar redan den globala livsmedelsförsörjningen. Det är inom några få årtionden osäkert om maten kommer att räcka till världens växande befolkning, i takt med att den odlingsbara marken minskar och förutsättningarna för odling försämras på många håll. Tillgången på rent färskvatten är redan begränsad i stora delar av världen samtidigt som behovet förväntas öka med 40 procent under 2020-talet. Utsläpp och läckage av kemikalier såsom PFAS som sedan ackumuleras i näringskedjan och påverkar levande organismer är ytterligare skäl till oro. Den späs på av att produktionen och användningen av kemikalier fortsätter öka, och därmed spridas i miljön. Idag är det känt hur enskilda ämnen kan påverka människor och miljö, men fortfarande är kunskapen dålig om den sammanlagda påverkan, den så kallade cocktaileffekten.

Ekosystemen utgör själva livsnerven på jorden och skapar förutsättningar för att vi ska kunna leva. Världshaven, jorden och skogarna ger oss bland annat tjänster som syre, mat, rening av luft och vatten, ett behagligt klimat och råvaror. Överexploatering, överutnyttjande, föroreningar, invasiva arter och klimatförändringar leder emellertid till att ekosystemen och den biologiska mångfalden hotas. Till exempel har antalet vilda ryggradsdjur, däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur minskat med 69 procent från 1970 till 2018 enligt Världsnaturfonden.[3] I FN:s klimatpanel International Panel of Climate Change (IPCC) senaste rapport betonas att vi måste återställa natur och skydda minst 30-50 procent av jordens ekosystem på land och i haven för att skydda oss från de ökande klimatförändringarna. Under miljötoppmötet COP15 i Montreal i december 2022 enades FN om ett nytt avtal för att hindra förlusten av arter och dess livsmiljöer. Avtalet beskrivs som ett slags Parisavtal för naturen.

Klimatförändringar ett stort hot

Under en halv miljon år, fram till industrialismens början, varierade koldioxidhalten i atmosfären inom ett intervall mellan cirka 180-300 ppm. Ökningen har sedan gått fort och idag ligger vi på halter över en och en halv gånger nivåerna före industrialiseringen, vilket till största delen beror på mänskliga utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser.[4] Utmaningen är att även ganska små förändringar i mängden växthusgaser i atmosfären kan få stora konsekvenser för klimatet på jorden. Världshaven har länge dämpat effekterna av utsläppen, genom att ta upp omkring 90 procent av värmeöverskottet i atmosfären och 30 procent av koldioxiden.[5] Men det har gjort dem varmare, surare och mindre syrerika. Detta minskar successivt havens förmåga att binda och lagra kol, och därmed även förmågan att bromsa den globala uppvärmningen. Vid sidan av detta riskerar förändringarna att slå ut delar av havens ekosystem och därmed påverka livsmedelsförsörjningen på många platser runtom på jorden.

Atmosfären vid polerna värms snabbare än vid ekvatorn, vilket innebär att temperaturökningen på våra breddgrader blir större än på många andra håll. Vi kan redan nu se förändringarna i Sverige. Forskning visar bland annat att flera nordliga arters utbredningsgränser flyttats norrut eller till högre höjd. Samtidigt har flera kontinentala växt- och djurarter börjat dyka upp i Sverige. Utbredningen av arter som är anpassade till en kallare miljö, så som blåbär och torsk, kommer därför kanske inte finnas i södra Sverige i framtiden.

En annan effekt av klimatförändringarna är att extrema väderförhållanden blir alltmer vanliga överallt på jorden. Det finns många exempel på detta i närtid runt om i världen. Under sommaren 2022 upplevde Europa en extrem värmebölja med temperaturer över 40 grader Celsius, med bränder, torka och 62 000 dödsfall som följd. I Pakistan kom under monsunperioden upp till fyra gånger så mycket regn som normalt. En tredjedel av landet låg under vatten och 33 miljoner människor blev berörda med kostnader på över 100 miljarder kronor.

Världen ser ut att missa målen trots nya insatser

Efter flera alarmerande och oroväckande klimatrapporter från IPCC antog världens länder år 2015 Parisavtalet som sätter globala mål för hur stor temperaturökningen får bli – under två grader, med sikte på 1,5 grad. Men flera av målen verkar vara svåra att nå eftersom länderna inte gör tillräckligt för att begränsa utsläppen.[6] Samtidigt är de globala planerna på att utvinna kol och olja så omfattande att jordens medeltemperatur kan komma att öka mer än tre grader om de förverkligas.[7] Även om alla världens länder följde de uppsatta målen redan nu skulle temperaturhöjningen fortsätta under lång tid framöver beroende på att det finns en tröghet i jordens klimat- och ekosystem. Det är en komplex bild som ligger bakom utvecklingen, och även om många länder och företag drar ner på investeringar i fossil energi så investerar andra i stora produktionsökningar.[8]

Costa Rica, Danmark och Nya Zeeland är några länder som arbetar för att helt eller delvis förbjuda prospektering och utvinning av gas och olja. Individer och institutioner världen över har därtill lovat att dra ner på investeringarna i fossil energi med tiotusentals miljarder dollar. I den andra vågskålen finns stora utsläppsländer som Kina och Ryssland som i flera fall förväntar stora produktionsökningar.[9] Samtidigt har kriget i Ukraina satt tidigare planer på utfasning av kol i delar av Europa på paus. Efter den akuta energikris som uppstod under 2022 satsar nu Europa på att bli självständigt från den ryska gasen, och där ingår bland annat viss nyinvestering i kolkraft. Andra förändringar pekar i mer positiv riktning. I USA har regeringen fått igenom ett historiskt stort klimatpaket, med investeringar som kan minska landets klimatutsläpp med 40 procent de kommande 10 åren. I Europa ökade samtidigt investeringarna i förnybar energi och koldioxidtullar har införts. Vidare har en fond för klimatskadestånd har upprättats på global nivå, som kan ge redan drabbade, utsatta länder bättre stöd vid extrema klimathändelser. Utvecklingen har dock varit väldigt ryckig de senaste åren, där olika länders politik har växlat kraftigt beroende på vilka politiker som haft makten. Detta innebär att snabba förändringar även kan tänkas uppstå framöver.

Vår livsstil är drivkraften för miljöpåverkan

Privatkonsumtionen är idag historiskt hög eller ökande i många delar av världen. Det driver på klimatförändringarna och är den främsta bakomliggande faktorn för de flesta miljöproblem, såsom kemikaliespridning, skogsavverkning och luftföroreningar. Det finns en utbredd uppfattning i välfärdsländer som Sverige att vi gör mycket för miljön och klimatet jämfört med andra länder. Den kan grunda sig i att vi har reningsteknik på våra industrier, avloppsrening och avfallshantering. Samtidigt är det ekologiska fotavtrycket per invånare högt, vilket beror på att konsumtionen i Sverige är hög. Varorna har ofta producerats i andra länder där utsläppen blir högre, och därmed även miljöpåverkan.

Totalt konsumerar jordens befolkning varje år mer än vad jordens årliga resurser räcker till. Detta mäts ofta i ”overshoot day”, alltså den teoretiska dagen på året där jordens årliga produktion av naturresurser tar slut. Den inträffade 2023 den 27 juli, och trenden är att den infaller allt tidigare på året. För Sverige inträffade dagen redan den 3 april, sedan tog resurserna i teorin slut.[10] Utvecklingen har förvärrats av den snabba ekonomiska tillväxten i världen under de senaste årtiondena. När människor får det bättre ställt ekonomiskt kan de konsumera mer.

En utmaning är att företag och nationer under lång tid prioriterat kortsiktig ekonomisk tillväxt på bekostnad av hänsyn till miljön. Samtidigt är överutnyttjandet av resurser ofta kopplat till starka ekonomiska intressen. Vem som ska ha tillgång till råvaror, åkermark och vatten är dessutom en bidragande faktor till konflikter i många delar av världen. Även svenska naturtillgångar ger upphov till konflikter och debatter. Ett exempel på detta är brytning av metaller och mineraler i skyddsvärda naturområden där andra miljömål såsom omställning av transportsektorn till fossilfria drivmedel ställs mot naturskyddet. Internationellt pågår en liknande intensiv debatt om brytning av metaller på djuphavsbottnen.

En ljusglimt är att när förändringar i mer hållbar riktning väl har startat, och nått över en viss tröskelnivå, så sker omställningen ofta väldigt snabbt. Det gäller exempelvis efterfrågan på solceller. Intresset för hållbara produkter ökar dessutom stadigt, och näringslivet förväntas vara en stark pådrivare av hållbar utveckling framöver. Bland svenska konsumenter finns en hög tilltro till ny teknik och mer hållbara produkter som gör att människor upplever att de kan fortsätta konsumera lika mycket men med bättre samvete. Oseriösa producenter kan försöka utnyttja denna tilltro till teknikomställning och intresset för hållbara produkter genom att ”gröntvätta” sina produkter.

Att gå över till hållbart producerade produkter förändrar emellertid inte grundproblemet att vi ofta konsumerar mer än vi behöver. Samtidigt behöver alla människor en rimlig levnadsstandard och det är skäligt att alla på jorden får tillgång till elektricitet, rent vatten och sanitet, sådant vi i Sverige tar för givet. När resurserna räcker till detta – då når vi hållbarhet. För att ta ett större grepp om frågan vill EU genom direktivet om cirkulär ekonomi gynna en övergång från konsumtion av prylar till konsumtion av tjänster. Produkters komponenter ska deklareras vad de innehåller och hur de ska återvinnas. Det ska bli lättare att reparera produkter och återvinna material till nya produkter. Även affärsmodeller för delningsekonomi ska ses över.

Miljöfrågan har förändrats över tid

En växande andel av EU:s invånare anser att klimat- och miljöfrågorna är de viktigaste utmaningarna både på nationellt plan och på EU-nivå.[11] Efter många år av forskningsrapporter och politiska diskussioner vill allt fler se konkret handling för klimatet, biologiska mångfalden, urskogar och naturområden samt kemikaliespridningen i samhället. Grupper på sociala medier uppmanar till att bojkotta flyget, äta mindre kött, sluta shoppa och plastbanta. De senaste åren har rörelser växt sig världsomspännande där ungdomar skolstrejkar för att få vuxna beslutsfattare att agera och lämna efter sig en bättre värld till dagens barn. Att engagemanget gror kan bero på att klimatförändringarna har blivit mer kännbara i vardagen för fler och att forskningsrapporterna blivit mer precisa och detaljerade kring vilka konsekvenserna av vår livsstil blir.

Samtidigt har miljödebatten blivit allt mer polariserad. Debatten handlar bland annat om hur stort behovet av förändringar mot ett mer hållbart samhälle är, där grön, social och ekonomisk hållbarhet viktas olika och uppfattningarna ofta går isär om vad som bör prioriteras. Den handlar också om hur snabbt omställningen ska göras och vilka som borde ta täten respektive inte borde behöva göra så mycket. De som kräver fler åtgärder för ökad hållbarhet och ett minskat klimatavtryck anklagas ofta för elitism medan de som stretar emot beskylls för populism.

En del av polariseringen visar sig också genom att klimatskeptiker anklagar forskare för att överdriva hoten från klimatförändringarna. Forskare vid universiteten i Harvard och Princeton har studerat klimat- och miljöforskarnas sätt att beskriva sina resultat, och kommit fram till att det snarare är tvärtom. Slutsatsen är att dessa till stor del antingen har haft rätt i sina bedömningar eller varit onödigt försiktiga i sina beskrivningar av klimathotet.[12] Försiktigheten förklaras bland annat av forskarsamhällets strävan efter att nå konsensus. Det handlar i grunden om en oro för att resultaten ska förväxlas med åsikter, där forskarna riskerar att bli en bricka i ett allmänt politiskt spel mellan olika uppfattningar.[13]

Polariseringen syns också i de lösningar som föreslås för att göra saker mer hållbara. Det finns exempelvis de som tror på veganism kontra de som förespråkar naturbeteskött och biologisk mångfald, plastkasse kontra tygkasse, närodlat kontra ekologiskt odlat. I förlängningen av debatten om ekonomisk tillväxt, miljö och klimat finns en skiljelinje mellan två olika synsätt: teknikomställning kontra beteendeförändring. Det ena lägger vikt vid att satsningar på miljöteknik kan lösa de stora utmaningarna, medan det andra att beteenden behöver förändras så att vi gör mindre av det som är skadligt. Mycket pekar på att bägge synsätten behöver förenas för att Agenda 2030 ska kunna uppnås.

Referenser

[1] WHO 2020. Climate change
[2] Stockholm Resilience Center 2022. Planetary Boundaries
[3] WWF 2022. Living Planet Report. Svensk sammanfattning
[4] SMHI 30 oktober 2017. Koldioxidhalten i atmosfären når nya rekordnivåer
[5] IPCC, 2019: Summary for Policymakers. In: IPCC Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate
[6] CAT December 2019. Find your country
[7] SEI, IISD, ODI, Climate Analytics, CICERO, and UNEP 2019. The Production Gap
[8] UNEP November 2019. Emissions Gap Report 2019
[9] SEI, IISD, ODI, Climate Analytics, CICERO, and UNEP 2019. The Production Gap
[10] Earth Overshoot Day 2022. Country Overshoot Days
[11] Europeiska kommissionen 2019. ANNEX Spring Standard Eurobarometer 2019
[12] The Guardian 25 October 2019: Dale Jamieson, Michael Oppenheimer and Naomi Oreskes. The real reason some scientists downplay the risks of climate change
[13] Aktuell Hållbarhet 29 Oktober 2019: Björn Anderberg. Därför underskattar forskare klimatrisker

Figurer

Figur 1 – Källa: NASA/GISS 2023

Föregående megatrendNästa megatrend